Hjärt-lungräddning, vanligen förkortat HLR, utförs när en person har drabbats av hjärtstillestånd, det vill säga att hjärtat slutat pumpa blod, eller i vissa fall när personen har slutat andas. Många människor är utbildade i HLR, och i en nödsituation kan åtgärden utföras av en förbipasserande, av larmad personal eller av utbildad sjukvårdspersonal. Ju snabbare insatsen sätts in, desto större är chansen att den drabbade överlever.
Dr. H.R. Silvester beskrev på 1800-talet den första metod som liknade dagens HLR. Enligt Silvesters metod skulle patienten läggas på rygg med armarna lyfta över huvudet. Därefter tryckte man mot bröstet för att hjälpa personen att andas ut. Processen upprepades 16 gånger per minut. I Boy Scout Handbook från 1911 beskrev Holger Nielsen konstgjord andning, där offret lades på sidan och uppåtriktat tryck användes för att pressa luft ner i lungorna. Först vid mitten av 1900-talet blev bröstkompressioner en del av proceduren. Den HLR som bedrivs idag har sitt ursprung vid Johns Hopkins University, och metoden presenterades för Maryland Medical Society år 1960.
HLR startar i regel inte hjärtat igen. Syftet med att utföra HLR är i stället att upprätthålla blodflödet till den drabbades hjärna och hjärta. Detta förlänger tiden under vilken återupplivning kan ske med mer avancerade medicinska åtgärder, exempelvis livsuppehållande behandling eller defibrillering. HLR fortsätter tills mer avancerad vård kan påbörjas, tills hjärtat börjar slå av sig självt igen eller tills den drabbade förklaras död.
HLR består av inblåsningar och bröstkompressioner. Insatsen är mest effektiv om den påbörjas inom sex minuter efter att hjärtstilleståndet inträffat. Enligt aktuella rekommendationer används två händer – den ena ovanpå den andra – placerade i mitten av bröstet. Kompressionerna ska utföras kraftfullt och snabbt hos vuxna och barn över åtta år, med en hastighet på 100–120 kompressioner per minut och ett djup på cirka 5–6 centimeter. Den allmänna rekommendationen är 30 bröstkompressioner följt av två inblåsningar. Hos spädbarn används två fingrar för kompressionerna, som då inte ska vara lika djupa som hos vuxna. Personer utan utbildning uppmanas ofta att utföra så kallad kompressions-only-HLR, det vill säga enbart bröstkompressioner utan inblåsningar.
Eftersom HLR inte är utformat för att få hjärtat att slå igen, utan endast för att förlänga tidsfönstret inom vilket patienten kan återupplivas, beror framgångsgraden till stor del på den vård som ges direkt efteråt. Enligt American Heart Association är chansen till överlevnad större än 50 procent om HLR påbörjas inom några minuter efter hjärtstilleståndet och defibrillering sker inom tre till fem minuter. I Seattle, där utbildningen i HLR är utbredd och svarstiderna för defibrillering är korta, ligger överlevnadsgraden på cirka 30 procent. I New York, däremot, där färre förbipasserande lägger igång HLR och svarstiderna för defibrillering är längre, sjunker överlevnadsgraden till endast 1–2 procent.
Flera organisationer erbjuder HLR-utbildning och certifiering. I Sverige kan du vända dig till bland annat Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet), Röda Korset samt olika studieförbund, som anordnar kurser både för privatpersoner och företag. Kurser hålls ofta på arbetsplatser, i föreningar, skolor, kyrkor och andra organisationer. På organisationernas webbplatser kan du söka efter utbildningar nära dig. Kom också ihåg att alltid ringa 112 vid misstänkt hjärtstillestånd – larmoperatören kan ge dig vägledning i HLR medan väntar på ambulansen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online