HLR och buktryck: Effekter på magvolym och ventilation

Magdistension under HLR: Mekanism och förebyggande

Magen ökar inte i storlek under HLR. Däremot kan positivtrycksventilation och bröstkompressioner pressa luft in i magen, vilket orsakar magdistension — en komplikation som försämrar ventilationen och ökar risken för regurgitation.

Mekanism för maginflation

Ventilation: Överdriven tidalvolym (>600–800 mL), högt inandningstryck (>20–25 cmH₂O), eller snabb frekvens → gas träder in i ösophagus (lägre ösafagussfinktertryck ~15–25 cmH₂O)
Bröstkompressioner: Ökar intratorakalt och intraabdominiellt tryck → magkompression → om LES inkompetent, tvingas gas/vätska uppåt
Kombinerad effekt: Ventilation under kompressionsfasen ökar magtrycket ytterligare

Konsekvenser av magdistension

Minskat lungcompliance: Höjd diafragma begränsar tidalvolym
Försämrad ventilation: Högre tryck behövs → ond cirkel
Regurgitation/aspiration: Maginnehåll → luftväg → kemisk pneumonit, pneumoni
Diafragmabromsning: Förvärrar hemodynamik genom ↑ intratorakalt tryck

Förebyggande strategier

Strategi	Implementation
Tidalvolym	~500–600 mL (vuxen); bara tillräckligt för synlig bröstkorghävning
Inandningstid	1 sekund per inblåsning; långsam, kontrollerad
Luftvägshjälpmedel	OPA/NPA upprätthåller patens → lägre öppningstryck
Två-räddare väskmask	En håller mask (E-C klämma), en pressar väska → bättre tätning, lägre tryck
Cricoidtryck (Sellick)	Kontroversiellt; kan försvåra laryngoskopi; rekommenderas inte rutinemässigt
Avancerad luftväg	ETT/supraglottisk isolerar trakea; eliminerar maginflation
Magdekompression	Orogastrisk/nasogastrisk sonde efter avancerad luftvägsplacering

Viktig poäng

Magdistension är en iatrogen komplikation av ventilationsteknik, inte en fysiologisk förstoring av magen. Kontrollerade, lågtrycks-inblåsningar med korrekt luftvägshantering förebygger det.

HLR