Hjärt-lungräddning (HLR) har utvecklats betydligt genom åren, och terminologin kring tekniken har förändrats i takt med denna utveckling.
Själva begreppet "CPR" (cardiopulmonary resuscitation) dök upp i medicinsk litteratur i början av 1960-talet, men det var inte förrän i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet som termen blev allmänt etablerad inom HLR-utbildningen.
Innan dess var benämningen "mun-till-mun-metoden" den vanligaste termen för tekniken som användes för att ge räddningsandning till en person som slutat andas.
Begreppet "CPR" antogs successivt eftersom det erbjöd en mer heltäckande och korrekt beskrivning av ingreppet. Till skillnad från enbart mun-till-mun-andning omfattar HLR både bröstkompressioner och räddningsandning, vilket gör att termen bättre speglar metodens fulla omfattning.
Utvecklingen av terminologin speglar också hur kunskapen om akut livräddning växte fram och standardiserades internationellt. I Sverige använder vi idag termen HLR, som är en direkt översättning av det engelska CPR-begreppet, och metoden undervisas regelbundet till både vårdpersonal och allmänheten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online