National Fire Protection Associations (NFPA) faromärkningar återfinns i de flesta laboratorier, skolor och sjukhus runt om i landet. Även om dessa allmänt förekommande etiketter ursprungligen främst utformades för räddningsinsatser och brandbekämpning i miljöer med särskilda riskförhållanden, gör deras enkla visuella format dem lätta att tolka – och informationen kan vara ovärderlig i en nödsituation.
NFPA-etiketten är utformad som en romb som är uppdelad i fyra färgkodade kvadranter. Varje kvadrant anger risknivån inom en egen farokategori.
Den röda diamanten längst upp på NFPA-etiketten beskriver brandfaranivån i området. I diamanten anges en siffra mellan 0 och 4. Siffran 0 avser material som inte brinner, till exempel vatten, medan 4 indikerar förekomst av mycket brandfarliga material, som propangas, som lätt och snabbt antänds och förångas vid normal temperatur och tryck.
Som exempel på hur märkningssystemet används i praktiken: En brandman som närmar sig en plats med brandfarlighetsgrad 0 vet att han kan gå in i byggnaden utan hög risk för explosion. På en plats med grad 2, vilket innebär att där finns material lika brandfarliga som dieselolja, skulle han däremot agera betydligt mer försiktigt.
Den gula diamanten till höger innehåller information om materialens kemiska reaktivitet, det vill säga deras instabilitet. Även här används en siffra mellan 0 och 4 efter stigande allvarlighetsgrad. Grad 0 betyder att materialet är stabilt även under höga temperaturer och tryck, medan 4 indikerar mycket instabila material, som TNT, som kan explodera eller sönderdelas även under normala förhållanden.
Den vita diamanten längst ned har ett utrymme för symboler som visar särskilda förhållanden eller material på platsen som kan påverka hur räddningsinsatsen genomförs eller vilken utrustning som används.
NFPA erkänner officiellt endast två symboler för detta fält. "OX" anger material med oxiderande egenskaper, exempelvis ammoniumnitrat, ett gödningsmedel med sprängverkan. Ett versalt "W" med ett streck genom det varnar räddningspersonal för att inte använda vatten vid brandsläckning, eftersom material på platsen reagerar ovanligt med vatten. Beroende på lokala brandföreskrifter förekommer dock ofta även inofficiella symboler som anger sura, alkaliska, frätande eller radioaktiva material. NFPA anser att dessa risker redan täcks av övriga delar av märkningssystemet.
Slutligen representerar den blå diamanten till vänster hälsorisken hos materialen i området. Även här gäller den numrerade skalan: från 0, som betyder att materialen inte utgör några särskilda risker under de höga temperaturer och tryck som råder vid en brand, till 4, som beskriver material som utgör ett dödligt hot mot människors hälsa om de frigörs, exempelvis cyanvätegas. Värdet på hälsofara-diamanten är särskilt viktigt när räddningspersonal går in i en farlig miljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online