Alaska är en av världens mest utmanande miljöer för flygning. Stora delar av delstaten består av oländig bergsterräng, risken för fågelkollisioner som kan skada planet eller motorn är ständigt närvarande, och plötsliga väderfronter kan dyka upp utan förvarning. När hjälp oftast ligger långt bort gäller det att vara förberedd – en bushpilot som behärskar grundläggande överlevnadstekniker har betydligt större chans att klara en nödsituation.
I Alaska är det lagstadgat att piloter måste vara rustade för ett haveri eller en nödlandning innan de får lyfta. Enligt delstatslagen (Statute 02.35.110) ska alla piloter bära med sig nödutrustning för överlevnad.
Under sommarhalvåret ska utrustningen bland annat innehålla:
På vintern krävs dessutom sovsäckar, snöskor och ullfiltar. Med denna utrustning ska pilot och passagerare kunna överleva minst en vecka i vildmarken. Inrikesdepartementet rekommenderar också att bushpiloter bär en väst med vattentäta tändstickor, fickkniv, nödfiltar, visselpipa, vattenreningstabletter och signalfacklor – ifall den större utrustningen inte går att nå fram efter en krasch.
I en delstat där nattemperaturen även på sommaren rutinmässigt sjunker till strax över fryspunkten, och på vintern ligger långt under minus 18 grader Celsius, är ett bra skydd livsviktigt. Så länge det är möjligt bör piloten stanna kvar vid planet och söka skydd där – ett intakt flygplan är mycket lättare att upptäcka från luften än en ensam person i terrängen.
Kräver situationen att man lämnar planet är byggandet av ett skydd en av de högsta prioriteringarna. Enligt boken "The Encyclopedia of Survival Techniques" passar platser intill naturliga formationer bäst, exempelvis klippväggar, stora träd eller stenblock. Grenar från buskar och träd används som isolering. Skyddet ska vara slutet på alla sidor utom ingången, som kan täckas med grenar när man väl har tagit sig inomhus.
Vatten är ännu viktigare än mat för överlevnaden. Trots att Alaska har tusentals sjöar och floder varnar delstatens naturresursmyndighet för att mycket av ytvattnet är förorenat av giardia – en parasit som sprids av bävrar och andra däggdjur. Giardia orsakar magbesvär, illamående, diarré, kräkningar, magkramper och utmattning. Även snödrivor, särskilt under sommaren, kan vara kontaminerade.
För att förebygga sjukdomen bör allt dricksvatten kokas i minst två minuter. Alternativt kan vattnet desinficeras med kemiska reningstabletter ur nöduppsättningen, eller renas genom ett litet portabelt filter som tar bort partiklar ned till 5 mikroner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online