Alla dykare bör vara förberedda på nödsituationer, både i och utanför vattnet. Eftersom nödlägen per definition kan uppstå när som helst krävs omedelbara och korrekta åtgärder. Inom dykvärlden talar man om tre gyllene regler vid nödsituationer:
Det är avgörande att en dykolycksoffer som befinner sig under vattnet och är medvetslös förs upp till ytan så snabbt som möjligt. Räddaren ska hålla regulatorn vid offrets mun under hela uppstigningen. Samtidigt hjälper räddaren till att hålla offret i upprätt läge genom stöd åt huvud och nacke, medan räddarens egen utrustning styr hastigheten och flytkraften under uppstigningen.
När ytan har nåtts ska offret flyta på rygg med ansiktet över vattnet. Vid behov kan offrets blybälte tas av för att öka flytkraften. Väl i land eller ombord på en båt bedömer räddaren offrets ABC – luftvägar, andning och cirkulation – samt eventuella synliga kroppsskador, och kontaktar därefter lokala kustbevakningsmyndigheter. Mund-till-mund-andning eller hjärt-lungräddning kan behöva utföras. Om ren syrgas finns tillgänglig ska den ges av någon som är utbildad i dess användning.
Offrets dykdator och fullt monterade dykutrustning ska följa med till sjukhuset, eftersom båda kan ge värdefulla ledtrådar om arten av skadorna.
Vid förlorade dykare skiljer sig nödrutinerna något beroende på om situationen hanteras från land eller vatten. I båda fallen ska de som befinner sig på plats omedelbart radiokontakta de lokala dykmyndigheterna och ta upp alla dykare ur vattnet med hjälp av i förväg överenskomna signaler.
Det är viktigt att först kontrollera att den saknade dykaren inte redan har gått ombord på en båt eller helt enkelt lämnat området. Att placera ut bojar runt platsen där dykaren senast sågs underlättar vid en längre räddningsinsats. Luftbubblor som stiger till ytan är en tydlig ledtråd som motiverar en undersökning med snorkel.
Att fråga den saknade dykarens kompis om dykplanen, var och när offret senast sågs, dennes luftnivå, fysiska tillstånd och troliga reaktion i en nödsituation kan avsevärt snabba upp räddningsarbetet. Det rekommenderas också att någon håller utkik från en hög punkt, antingen på land eller från båten. När en förlorad dykare väl har hittats är det av yttersta vikt att aldrig tappa honom ur sikte.
Medvetna offer för dykolyckor definieras som vakna och kapabla att prata och andas. Om offret däremot pendlar mellan medvetande och medlöshet måste räddaren vara beredd att bedöma dennes ABC och eventuellt utföra hjärt-lungräddning eller mund-till-mund-andning.
Lokala räddningsmyndigheter bör kontaktas så snart som möjligt. Fler än en räddare underlättar i dessa situationer, eftersom någon då alltid kan stanna hos offret. Om möjligt bör den skadade dykaren skyddas från direkt solljus. Med offrets samtycke kan utbildade räddare administrera rent syre samtidigt som skadorna bedöms.
Om dykkompisen finns på plats kan ett samtal ge värdefull information, bland annat om risken att offret drabbats av tryckfallssjuka. I så fall måste offret ligga platt på rygg – eller på sidan om hen mår illa eller kräks. Precis som vid andra dykolyckor ska offrets fullständiga, monterade dykutrustning följa med till sjukhuset.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online