Nuklearmedicinsk bildtagning är en viktig teknik inom modern sjukvård som använder radioaktiva ämnen för att diagnostisera sjukdomar. Tekniker injicerar små mängder radioaktivt material i patientens blod och observerar sedan kroppen med specialkameror. Bilderna gör det möjligt att upptäcka biologiska avvikelser som kan tyda på sjukdom eller andra medicinska problem. Även om tekniken generellt sett är säker finns det flera risker och utmaningar som både patienter och vårdpersonal bör känna till.
Vid radiologisk bildtagning utsätts patienten för en liten mängd radioaktivt material när det passerar genom kroppen. Enligt Radiological Society of North America är dosen så låg att riskerna hålls små, och undersökningarna har inte visat några observerade långtidseffekter. Strålningen ackumuleras dock i kroppen under en livstid, vilket innebär att patienter som genomgår många sådana undersökningar löper en högre risk för negativa hälsoeffekter kopplade till strålning, exempelvis cancer. Detta framgår av en WebMD-rapport från ett möte som den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) höll om medicinska strålningsrisker i mars 2010.
Radiological Society of North America rekommenderar kvinnor som är gravida eller ammar att vara försiktiga och diskutera riskerna med en läkare innan de genomgår nuklearmedicinsk bildtagning. Strålning kan medföra risk för komplikationer eller skador på barnet under graviditeten, och de radioaktiva ämnen som används inom nuklearmedicinen kan dessutom överföras till barnet via bröstmjölken.
Allergiska reaktioner mot radiofarmaka är sällsynta och vanligtvis lindriga, men enligt Radiological Society of North America reagerar vissa patienter ändå negativt. Eftersom det inte finns några allmänna tester för sådana reaktioner är det viktigt att patienter informerar sina läkare om eventuella negativa reaktioner vid tidigare radioaktiva undersökningar.
Enligt en artikel från 2008 i tidskriften Journal of Nuclear Medicine Technology utsätts nuklearmedicinska tekniker, som utför radiologiska undersökningar, för yrkesrisker genom sin regelbundna exponering för radioaktivt material. Dessa risker omfattar bland annat grå starr, cancer och graviditetskomplikationer. Korrekt tillämpade säkerhetsrutiner minskar dock riskerna betydligt.
Nuklearmedicin producerar radioaktivt avfall, vilket skapar ett betydande hanteringsproblem. Även om en stor del av det radioaktiva materialet injiceras i patienter måste oanvändbart material lagras permanent på en plats där människor inte kommer i kontakt med det. Vanliga soptippar är därför olämpliga. Fram till 2010 fanns ingen permanent slutförvarsplats för radioaktivt material i USA; istället lagrades kärnavfallet i tillfälliga anläggningar.
Enligt en forskningsartikel från 2008 i Nonproliferation Review av forskaren Cristina Hansell utgör medicinska anläggningar som lagrar radioaktivt material för nuklear bildtagning ett potentiellt mål för terroristgrupper. Terrorister skulle kunna beslagta materialet för användning i ett radiologiskt angrepp, exempelvis en så kallad smutsig bomb som sprider strålning över ett område. Teoretiskt skulle terrorister också kunna detonera en sprängladdning inne i en medicinsk bildtagningsanläggning för att sprida radioaktivt material i omgivningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online