Länge betraktades blindtarmsbihanget – det lilla fingerformade organet i nedre högra delen av buken – som ett evolutionshistoriskt rester, ett rudimentärt organ utan funktion. Detta synsätt härstammar från Charles Darwins evolutionsteori, och i decennier ansågs organet vara en kvarleva från våra förfäder. Modern forskning målar dock upp en annan bild. Studier visar att blindtarmsbihanget spelar flera viktiga roller för hälsa och utveckling, även om dess fulla funktioner fortfarande är föremål för fortsatt forskning.
Blindtarmsbihanget är ett smalt, slemhinnebeklädt säckformat organ med blind ände. Det mäter normalt mellan 5 och 20 centimeter i längd och ungefär en centimeter i bredd. Enligt Talkorigins.com är organet längst under barndomen och krymper gradvis under hela vuxenlivet. Väggen består av samma lager som är typiska för tarmen, men den är förtjockad och innehåller en hög koncentration av lymfoid vävnad – något som ger en ledtråd om organets immunologiska betydelse.
Blindtarmsbihanget börjar arbeta långt innan vi föds. Enligt Christopher Wanjek på Livescience.com börjar organet så tidigt som elva veckor efter befruktningen bilda endokrina celler för det växande fostret. Endokrina celler utsöndrar nyttiga kemiska ämnen, bland annat hormoner. Blindtarmsbihangets celler utsöndrar aminer och peptidhormoner som bidrar till biologiska kontroller och balanser under fosterutvecklingen.
Efter födseln fungerar blindtarmsbihanget som ett lymfatiskt organ och hjälper till att skapa och träna vita blodkroppar. Enligt LiveScience.com bildar lymfatiska organ, tack vare sin lymfoida vävnad, vita blodkroppar och antikroppar. Blindtarmsbihanget ingår i en komplex kedja som producerar B-lymfocyter – en typ av vita blodkroppar – samt antikroppar av typen immunglobulin A (IgA).
Organets placering nära tarmen innebär att vita blodkroppar utsätts för en mängd läkemedelsrester, virus och bakterier, vilket hjälper cellerna att lära sig vilka angripare de ska bekämpa. Dessutom bildas kemiska signalämnen i blindtarmsbihanget som skickar vita blodkroppar till de platser i kroppen där de behövs.
Tarmen hyser en rad olika mikroorganismer som hjälper matsmältningssystemet att bryta ner maten vi äter. Som tack får dessa mikrober näring och skydd. Forskningsimmunologen William Parker vid Duke University Medical Center och hans team studerade samspelet mellan bakterierna och upptäckte vad som kallas en biofilm – enligt Medical News Today ”ett tunt och ömtåligt lager av mikrober, slemsubstans och molekyler från immunsystemet som lever tillsammans på tarmslemhinnan”.
Forskarna fann att immunsystemet aktivt vårdar dessa mikrobkolonier i biofilmen. Parker förklarar: ”Genom att skydda de goda mikroberna får de skadliga mikroberna ingen plats att etablera sig. Vi har också visat att biofilmer är mest uttalade i blindtarmsbihanget och att deras förekomst minskar ju längre bort från organet man kommer.”
I tidskriften Journal of Theoretical Biology beskriver William Parker hur blindtarmsbihanget fungerar som ett skydd för viktiga tarmbakterier. Enligt rapporten är ”det mänskliga blindtarmsbihanget väl lämpat som ett ’säkert hus’ för kommensala bakterier”, eftersom det gynnar bakterietillväxt och kan underlätta återkolonisering av tjocktarmen om tarmens innehåll spolats bort efter en infektion.
Praktiskt innebär detta att vid sjukdomar med kraftig diarré – när goda bakterier riskerar att spolas ur tarmen – fungerar blindtarmsbihanget som ett förråd. Här kan de goda bakterierna gömma sig tills faran är över. När kroppen renats lämnar de oskadade bakterierna organet, startar om matsmältningssystemet och återbefolkar tarmen med nyttig flora.
Även om människor kan leva utan blindtarmsbihanget visar forskningen att organet är långt ifrån meningslöst. Från att stödja fosterutvecklingen till att utbilda immunförsvaret och fungera som ett reservförråd för goda tarmbakterier – blindtarmsbihanget förtjänar sin plats i kroppen och fortsätter att fascinera forskarna världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online