Autotrofa bakterier kan producera sin egen näring. Ordet kommer från grekiskans "auto" som betyder "själv" och "trof" som betyder "näring". De fem vanligaste typerna av autotrofa bakterier är cyanobakterier, gröna svavelbakterier, purpurbakterier, metanogener och halofiler.
Cyanobakterier kallas ofta för blågröna alger. Även om de inte är släkt med andra typer av alger lever de i vattenmiljöer och producerar sin egen näring med energi från solljus. Tack vare denna förmåga klassificerar forskare cyanobakterier som fotoautotrofer – "foto" betyder just "ljus".
Kloroplasten som finns i växter är i själva verket en form av cyanobakterium. Detta gröna ämne möjliggör fotosyntes, den process som växter använder för att försörja sig själva. Mer precist omvandlar fotosyntesen koldioxid och solljus till syre och socker.
Cyanobakterier hör till de äldsta organismerna på jorden. Forskare har hittat fossila spår av cyanobakterier som är mer än 3,5 miljarder år gamla.
Som namnet antyder växer gröna svavelbakterier där svavel finns. De är dessutom termofila, vilket innebär att de trivs i heta miljöer. Forskare har till exempel hittat dem i heta källor på Nya Zeeland.
Precis som cyanobakterier är gröna svavelbakterier fotoautotrofer. Men till skillnad från cyanobakterier producerar deras fotosyntes inget syre. Faktiskt har gröna svavelbakterier en låg tolerans mot syre och kan växa utan större exponering för ljus.
Vissa forskare misstänker att gröna svavelbakterier skulle kunna erbjuda en alternativ energikälla. Därför har forskningen kring dem ökat under senare år. Ett viktigt genombrott var sekvenseringen av arvsmassan hos Chlorobium tepidum, en särskild typ av grön svavelbakterie.
Purpurbakterier har fått sitt namn efter sin färg, även om vissa arter framstår som mer rödaktiga eller brunaktiga. De är också fotoautotrofer, och liksom de gröna svavelbakterierna bildar deras fotosyntes inget syre. Istället producerar purpurbakteriernas fotosyntes svavel.
Purpurbakterier tillhör fylumet Proteobacteria, en av de grupper som forskare använder för att beskriva släktskap mellan bakterier. Andra medlemmar i detta fylum är bland annat salmonella och kvävefixerande bakterier.
USA:s flygvapen har visat ett särskilt intresse för purpurbakterier och har övervägt att använda dem som energikälla för drönare.
I stället för att utnyttja solljus förlitar sig metanogener på en kemisk reaktion som kallas oxidation. Under denna process tar metanogener upp kol från sin omgivning och skapar, med hjälp av vätgas, metan.
Bakterier som använder kemiska reaktioner för att producera sin näring kallas kemoautotrofer.
Metanogener lever på många olika platser. Vissa finns i träsk och kärr, andra i tarmarna hos människor och djur, och åter andra i heta källor och undervattenskällor på havsbotten. Forskare har till och med hittat metanogener i fast berg.
Halofiler är en annan typ av kemoautotrofer. Deras namn betyder "saltälskare", och de lever där salt finns i överflöd. Forskare har hittat halofiler som frodas i Stora Saltsjön, Döda havet och Magadisjön i Kenya. Andra halofiler föredrar mindre extrema miljöer, som inlandshav.
Halofiler spelar också en roll inom livsmedelsproduktion. Såväl sojasås som inlagd fisk kräver exempelvis närvaro av halofila bakterier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online