Växthuseffekten är en naturlig process som beskriver uppvärmningen av jordens yta. Den globala uppvärmningen å sin sida beskriver förstärkningen av denna process. Dessa två olika men nära sammanhängande fenomen spelar en avgörande roll för hur världens ekosystem fungerar – värmen som växthuseffekten ger är nödvändig för att livet ska kunna existera, medan överskottsvärmen från den globala uppvärmningen kan leda till oönskade klimatförändringar.
Redan i slutet av 1800-talet kopplade den svenska forskaren Svante Arrhenius samman atmosfärsgaserna koldioxid och vattenånga med jordens stigande temperatur, och han föreslog att mänsklig aktivitet skulle kunna förstärka denna naturliga process. År 1955 presenterade Gilbert Plass resultat om koldioxidens förmåga att absorbera infraröd strålning. Förutsägelsen om en "global uppvärmning" formulerades av Stephen Schneider år 1976. Denna forskning fick dock inte något större erkännande förrän i slutet av 1980-talet, och begreppet "växthuseffekt" myntades år 1988.
Begreppet "växthuseffekt" beskriver den roll som atmosfären spelar när det gäller att hålla jorden varm. I ett växthus fångas den inkommande värmen in och värmer i sin tur ytan under. En annan vanlig liknelse är värmen som stängs in i en bil med slutna fönster en solig dag. Den rådande uppfattningen är att atmosfäriska gaser bestående av tre eller fler atomer fångar upp infraröd strålning och reflekterar tillbaka den mot jorden, vilket skapar en uppvärmningseffekt.
Den globala uppvärmningen betraktas som en förstärkning av växthuseffekten. Orsaken är att människan tillför metan, ozon och klorfluorkarboner (CFC) – så kallade växthusgaser – till atmosfären. Dessa gaser är flera gånger mer effektiva på att absorbera strålning än traditionell koldioxid. Den största källan till dessa utsläpp är förbränning av fossila bränslen inom energisektorn, följt av kött- och mejeriindustrin.
Jämförelsen mellan växthuseffekten och ett verkligt växthus har länge varit omdiskuterad i vetenskapliga kretsar. Enligt forskare vid College of Earth and Mineral Science vid Pennsylvania State University fångar atmosfären inte in strålning på det sättet, utan absorberar den istället och sänder ut ny strålning med en annorlunda våglängd. Båda teorierna är dock överens om att uppvärmningseffekten beror på atmosfärens täckande lager. Atmosfären sägs nämligen avge nästan dubbelt så mycket strålning som den solen levererar.
Kort sagt kan man säga att växthuseffekten är den naturliga mekanism som gör jorden beboelig, medan den globala uppvärmningen är den mänskligt förstärkta version av samma mekanism som riskerar att rubba klimatbalansen. Att förstå skillnaden – och sambandet – mellan de två är avgörande för diskussionen om klimatförändringar och hur samhället bör agera framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online