Vatten är avgörande för allt liv, vilket gör att den utbredda föroreningen av våra råvattenkällor blir ett problem för oss alla. Nästan allt dricksvatten behöver någon form av rening – oavsett om det kommer via den kommunala vattenledningen, ur flaska eller renas i hemmet. Flera processer används ofta för att rena vatten, bland annat ultrafiltrering, koladsorption, desinfektion och omvänd osmos. Många vattenrenare för hemmabruk kombinerar flera av dessa metoder för bästa resultat.
Ultrafiltrering använder ett mycket fint, slitstarkt och delvis genomsläppligt membran för att filtrera bort partiklar på molekylnivå. De minsta molekylerna passerar membranet, medan större partiklar fastnar på ytan. Metoden avlägsnar nästan alla typer av föroreningar, inklusive tungmetaller, främmande partiklar och patogener som cryptosporidium. Ultrafiltrering är dessutom en effektiv filtreringsmetod som kräver förhållandevis lite energi. En begränsning är dock att processen inte kan ta bort klor eller fluorid, ämnen som vissa konsumenter helst vill undvika i sitt dricksvatten.
Koladsorption bygger på aktivt kol, som framställs vid höga temperaturer så att mikroskopiska porer bildas. Dessa porer fångar upp föroreningar när vattnet passerar filtret. Kolfiltrering fungerar särskilt bra för att avlägsna kemikalier som klor samt obehagliga smaker och lukter. Vissa kolfilter är så fina att de även stoppar mikroorganismer, och de mest avancerade kan avlägsna bekämpningsmedel, bly och andra tungmetaller samt PCB (polyklorerade bifenyler) – ett förbjudet, giftigt ämne som fortfarande påträffas i vissa vattenkällor.
Desinfektion används framför allt inom kommunala vattenverk. Klorbaserade produkter är vanligast, eftersom klor effektivt dödar mikrober och patogener. Några invänder dock mot dess smak och lukt. En stor fördel med klor är att det även desinficerar de ledningar som för vattnet fram till hemmen. Alternativ som ultraviolett (UV) strålning och ozon kan också användas, men till skillnad från klor ger de inget bestående skydd i vattnet efter själva behandlingen.
Omvänd osmos använder, precis som ultrafiltrering, ett semipermeabelt membran – men metoden är mer effektiv. Vattnet pressas nämligen genom membranet under högt tryck, vilket avlägsnar fler och mindre partiklar. Tekniken tar bort upp till 99 procent av alla typer av föroreningar, inklusive radioaktiva ämnen som plutonium. Eftersom membranet är så tätt tar det dock längre tid för vattnet att passera, vilket gör omvänd osmos långsammare än andra reningsmetoder.
Eftersom varje metod har sina styrkor och svagheter väljer många hushåll system som kombinerar flera tekniker – till exempel kolfiltrering för att ta bort klor och dålig lukt, följt av omvänd osmos för maximal renhet. Genom att förstå hur de olika processerna fungerar blir det lättare att välja rätt lösning för sitt behov och sin vattenkälla.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online