Svaveldioxid och svavelväte är svavelbaserade kemiska gaser som bildas både genom naturliga och industriella processer. Höga halter av båda gaserna anses bidra till en rad hälso- och miljöproblem. Det finns dock åtgärder du kan vidta för att minska och avlägsna dessa gaser från hemmet och den större miljön.
Svaveldioxid (SO2) är en färglös och skadlig gas med en kraftig lukt som kan förekomma som både vätska och gas. Den bildas naturligt genom vulkanisk aktivitet men produceras oftast vid bearbetning av fossila bränslen inom industri och energiproduktion. Den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) klassificerar svaveldioxid som en "högt reaktiv" gas och har utvecklat branschstandarder för att begränsa utsläppen i atmosfären. Gasens effekter sträcker sig från bildning av surt regn till individuella luftvägsbesvär. Svaveldioxid är dock inte enbart negativ; i små mängder används ämnet som konserveringsmedel för frukt och förekommer naturligt i kroppen – den genomsnittliga människokroppen hanterar cirka 1 000 mg per dag. Kroppen har enzymer som kan bryta ner ämnet, men för stora mängder kan fortfarande ge negativa effekter.
Svavelväte (H2S) bildas när svavelhaltiga proteiner bryts ned och finns naturligt i vulkaniska och naturgaser, råolja, heta källor, djur- och mänskligt avfall samt som biprodukt från svavelbakterier. Gasen produceras också under industriella processer som avloppsvattenrening, livsmedelsproduktion och oljeraffinering. Svavelväte känns igen på sin typiska lukt av ruttna ägg och påverkar flera kroppssystem. Låga halter kan orsaka kortvariga andningsproblem, minskad aptit, yrsel och huvudvärk, medan höga koncentrationer kan vara dödliga.
Att neutralisera svaveldioxid genom att förändra dess kemiska struktur är ett alternativ för att avlägsna gasen från utsläpp vid industri- och kraftanläggningar. Experiment har visat att kombinationen av svaveldioxid med sodakalk, som består av kalciumoxid och natriumhydroxid, effektivt omvandlar svaveldioxid till kalciumsulfid. Omvandlingen sker genom reaktionen mellan svaveldioxiden och kalciumoxiden, vilket inte bara ändrar den kemiska sammansättningen utan även minskar gasens tryck.
Rökgasrengörare, så kallade scrubbers, används för att avlägsna gaspartiklar från industriella skorstenar och arbetar med att ta bort svaveldioxid och andra gaser innan de släpps ut i miljön. Både regenerativa och icke-regenerativa rengörare används, där partiklarna som fångas upp av den regenerativa varianten återvinns till användbara material. Den vanligaste typen för svaveldioxidavlägsning är den icke-regenerativa våtrengöraren, som blötlägger rökgaserna med en vattenblandning och kalksten. Liksom kombinationen med sodakalk förändrar denna process den kemiska föreningen och skapar kalciumsulfat, även känt som gips, som sedan tas om hand eller återvinns som gipskartong eller gödningsmedel. En annan metod använder en regenerativ rengörare som kombinerar natriumsulfit med svaveldioxid, vilket resulterar i natriumbisulfit. Natriumbisulfiten reduceras därefter till natriumsulfit och svavel med hjälp av alkali, där svavlet används för att tillverka svavelsyra.
Svavelväte i dricksvatten är inte ovanligt och ger ofta inga hälsoproblem, men det kan påverka vattnets smak och lukt samt korrodera hushållsföremål. Vattenberedare kan ibland vara boven eftersom en magnesiumstav installeras under tillverkningen för att skydda anordningen mot korrosion, men naturligt förekommande svavelbakterier i vattnet kan också ligga bakom. Dessa bakterier lever av svavlet i berg, jord och förmultnande växter, och svavelvätet är deras biprodukt. Det finns tre effektiva metoder för att avlägsna svavelväte från dricksvatten: klorering, luftning och kolfilter. Klorering innebär att en liten mängd klor tillsätts vattensystemet, vilket omvandlar svavelvätet till gula svavelpartiklar som sedan filtreras bort. Luftning, där tryckluft tillsätts vattensystemet, resulterar också i att kemikalien omvandlas till gult svavel. Kolfilter är mest effektiva vid endast små mängder svavelväte, eftersom gasen måste absorberas av filtret.
Denna metod används för att avlägsna svavelväte från brunnsvatten och omvandlar gasen till vatten och svavel genom tillförsel av syre under högt tryck. När syret kommer i kontakt med svavelvätet i vattnet skapas en kemisk reaktion som bryter ner svavelvätet till väte och svavel, där väte kombineras med syre och bildar vatten. En induktor pumpar in syret i brunnsvattnet, och när reaktionen äger rum sjunker det kvarvarande svavlet till botten av brunntanken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online