Sötvattenekosystem regleras till stor del av pH-värden som naturligt ligger mellan 6 och 8. pH-värdet kan variera både dagligen och säsongsmässigt, och de flesta sötvattensorganismer har genom evolutionen anpassat sig för att tåla dessa variationer. När vattnets liv dock utsätts för extrema pH-värden eller snabba förändringar – även om dessa sker inom ett intervall som ekosystemet normalt klarar av – kan balansen rubbas allvarligt och organismer kan skadas eller dö.
När växter eller alger växer snabbt i en sötvattenmiljö tillförs mer koldioxid varje dag genom fotosyntesen än vad som avlägsnas under natten genom cellandningen. Som en följd av detta kan pH-värdet stiga till nivåer som vattnets liv inte tål. Ungfiskar och kräftdjur i grunda vatten är särskilt känsliga för skador orsakade av höga pH-nivåer. Vuxna fiskar har däremot en bättre förmåga att hantera höga pH-värden, oftast genom att flytta till djupare vatten där pH-värdet är lägre.
Forskare förknippar oftast låga pH-värden med surt regn. Ett sötvattenekosystem betraktas ha lågt pH när värdena närmar sig 5 eller faller under detta. Redan när pH-värdet börjar sjunka dör grundläggande näringskällor. Vatteninsekter, som utgör en viktig födokälla för fiskar, slutar exempelvis att föröka sig och överlever inte. Fortsätter pH-värdet att sjunka kan fiskarna inte längre reproducera sig, ungfiskar börjar dö och vuxna fiskar kvävs till slut. Ekosystemet förändras successivt allt eftersom nya arter av växter och alger etablerar sig, tills systemet helt saknar sitt ursprungliga växt-, fisk- och kräftdjursliv.
När pH-värdet sjunker ökar samtidigt vattnets surhetsgrad. Den ökade surheten gör att tungmetaller som finns lagrade i markerna, exempelvis aluminiumjoner, frigörs och lakas ut i vattnet. Dessa tungmetalljoner bränner fiskarnas gälar, ansamlas i deras organ och leder med tiden till döden.
Snabba förändringar i pH kan stressa eller döda vattenlevande organismer, även när förändringarna sker inom ett pH-intervall som de normalt tål. Organismerna hinner inte anpassa sig till den plötsliga förändringen och förmår inte upprätthålla sin osmoreglering. Som en följd av detta förloras den känsliga saltbalansen i vävnaderna som krävs för att upprätthålla livet. Vissa arter, som mal, är extra mottagliga för detta fenomen, och samtliga ungfiskar är särskilt sårbara.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online