Värmen som produceras i en kärnreaktor är resultatet av en noggrant kontrollerad process. Moderatorer fungerar som en reglerande spärr för den kedjereaktion som alstras av koncentrerat uran, medan kylmedlet håller reaktorns temperatur under kontroll. Om både kylsystemet och moderatorerna fallerar kommer uranbränslets temperatur att stiga till tusentals grader. Reaktorhärdens innehåll förvandlas då till en glödande massa av metall och betong som smälter sig igenom allt den kommer i kontakt med.
Bränslet i en kärnreaktor är inte lika renat som materialet i kärnvapen och kan därför inte detonera på samma sätt. Däremot kan en överhettad reaktor explodera av uppbyggt tryck från överhettade gaser och ånga. I april 1986 exploderade reaktorn i Tjernobyl i Ukraina på just detta sätt. Explosionen blåste av det tusen ton tunga reaktorlocket med en sprängkraft motsvarande ett ton trotyl.
Efter en allvarlig explosion kan rök och aska som innehåller radioaktiva partiklar släppas ut i den yttre luften. Partiklarna drivs med vinden och landar så småningom på marken som radioaktivt nedfall. Nedfallet kan förorena många kvadratkilometer runt reaktorn. Bland de radioaktiva ämnena i nedfallet finns jod, uran samt spår av andra grundämnen.
I ett kärnkraftverk är reaktorn inrymd i en stor betongbyggnad – en så kallad säkerhetsinneslutning. Dess syfte är att hindra radioaktivitet från att läcka ut vid olyckor och nödsituationer. Vid en härdsmälta är dock den smälta massan så het att den kan bränna sig igenom byggnadens golv.
Vid en total härdsmälta kan den heta massan, efter att ha genomborrat säkerhetsinneslutningens botten, fortsätta att smälta sig ner i marken. Fysikern Ralph Lapp myntade 1971 begreppet "Kinasyndromet" för att beskriva hur den radioaktiva massan i teorin skulle kunna smälta sig hela vägen genom jorden. I verkligheten skulle dock marken absorbera värmen redan efter några meters djup. Även under de värsta kärnkraftsolyckorna som inträffat har detta aldrig hänt.
Som jämförelse ledde partiella härdsmältor vid Three Mile Island i USA 1979 och i Fukushima i Japan 2011 till omfattande skador på reaktorhärdarna, men i båda fallen begränsades de direkta konsekvenserna tack vare skyddssystem och nödlösningar – även om Fukushima samtidigt visade hur sårbar infrastrukturen kan vara vid naturkatastrofer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online