Atomen ansågs länge vara materiens allra minsta partikel. Men när forskare började studera den närmare upptäckte de att atomen i själva verket består av en kärna som innehåller protoner och neutroner, kring vilka elektroner kretsar. Det är dessa subatomära partiklar som tillsammans definierar varje atoms unika kemiska struktur.
Atomkärnan är en tätt sammansatt grupp av protoner och neutroner som finns i atomens centrum. Atomer av samma grundämne har alltid samma antal protoner i sina kärnor. Protonerna bär en positiv laddning och är identiska med varandra, medan neutronerna är elektriskt neutrala – varken positiva eller negativa. Antalet protoner i kärnan avgör också hur många elektroner som kretsar runt atomen.
En isotop är en alternativ form eller variant av ett grundämne. Varje grundämne kännetecknas av ett specifikt antal protoner i kärnan. När antalet neutroner däremot varierar uppstår en isotop. Väte kan exempelvis ha 0, 1 eller 2 neutroner i kärnan och ändå förbli väte. Skillnaden ligger i atomens massa, vilket gör isotopen till en tyngre variant av samma grundämne.
Elektronerna kan liknas vid planeter som kretsar kring solen. De är negativt laddade partiklar som rör sig runt atomkärnan. Har kärnan fyra protoner krävs fyra elektroner för att atomen ska vara stabil. Beroende på antalet elektroner kan en atom ha upp till fem olika orbitalbanor. Elektronerna besitter en potentiell energi som beror på vilken bana de befinner sig i, och varje bana motsvarar en egen energinivå som håller elektronerna på plats.
Antalet protoner i atomens kärna avgör dess atomnummer, medan summan av protoner och neutroner bestämmer atomens massa. Varje atom och isotop finns inom ett specifikt massa- eller viktintervall som skiljer sig från alla andra grundämnen. För att identifiera ett grundämnes kemiska struktur räcker det alltså att slå upp antalet protoner i det periodiska systemet. Atomens massa avslöjar sedan om det rör sig om grundämnet i sin vanliga form eller om en isotop.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online