Lakvatten från deponier är nederbördsvatten som rinner över eller samlas på en deponiplats och därefter pumpas ut, oftast till ett vattendrag eller det lokala dagvattensystemet. Medan regelverket kring hantering av fast avfall är mycket strikt är kraven på lakvatten ofta lindrigare – i USA lämnas frågan till delstatliga myndigheter. Folkhälso- och miljöexperter har dock identifierat flera allvarliga risker kopplade till lakvatten från deponier.
Kemikalierna i lakvatten kan vara lika varierande som innehållet i själva deponin – allt från vanligt hushållsavfall till farligt avfall som kvicksilver från elektronik och medicinska produkter. Lakvattnet pumpas normalt bort från platsen efter att större avfallspartiklar filtrerats bort, men höga koncentrationer av farliga patogener och kemikalier kan ändå finnas kvar.
När det gäller kvicksilver betraktar amerikanska EPA lakvatten från deponier som en av de ledande källorna till ämnet – ett dödligt gift som kan orsaka njurskador, neurologiska störningar och i värsta fall vara livshotande för människor. Kvicksilver kan dessutom inte brytas ner av de flesta organismer. Istället ansamlas det i vävnader och byggs upp i näringskedjan över många år, så kallad bioackumulering.
Lakvatten är särskilt problematiskt under stormfloder, när kraftig nederbörd ökar både risken för och mängden vatten som samlas på deponin. För att hantera dessa oväntade volymer leds vattnet ofta direkt ut i dagvattensystemet eller ett närliggande vattendrag. Till skillnad från den gradvisa urlakningsprocessen blir lakvatten då en dramatisk händelse med stora mängder föroreningar på kort tid.
Även relativt harmlösa kemikalier kan bli mycket problematiska i de koncentrationer som förekommer vid stormfloder. Styren, ett ämne som bildas vid produktion eller nedbrytning av gummi och plaster, är ett sådant exempel. I små mängder är det endast måttligt giftigt och ger irritation i hud, ögon och övre luftvägar. Kronisk eller kraftigt akut exponering kan dock orsaka allvarliga mag-tarmbesvär, symtom från centrala nervsystemet och potentiellt öka risken för cancer.
Bensen, ett organiskt förorenande ämne som finns i råolja och petroleumprodukter, är ett av de mest oroande ämnena i lakvatten från deponier. Redan i små mängder kan bensen orsaka allvarlig irritation och inflammation i kroppsvävnader och slemhinnor. Vid stora eller långvariga doser kan det leda till cirkulationsrubbningar som lågt blodtryck eller anemi, och bensen är ett välkänt cancerframkallande ämne.
Dessutom är bensen en mycket instabil förening som avdunstar redan i rumstemperatur och därmed förorenar luften runt lakvattnet. Även om lakvatten främst hotar vattenresurser gör ämnen som snabbt passerar över till luft och jord att riskbildan blir betydligt bredare. Mångfalden av föroreningar skapar en generell risk för mark-, luft- och vattenförorening, vilket utgör ett stort hot mot både vilda djur och människor.
En särskild risk med deponiföroreningar är åldern på många av ämnena. Material som polyklorerade bifenyler (PCB) – förbjudna i USA år 1979 och internationellt genom Stockholmskonventionen 2001 – kan fortfarande finnas i varor som tillverkades och deponerades långt innan ämnet reglerades strikt.
Deponier är på sätt och vis ett museum över mänskligt avfall, och tyvärr innehåller mycket av detta historiska material ämnen som idag visats vara extremt farliga och som sedan länge förbjudits. Genom lakvattnet kan dessa gamla föroreningar fortsätta att spridas till nya miljöer. PCB är extremt giftigt och har kopplats till allt från skador på centrala nervsystemet till reproduktionsstörningar och cancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online