Kontroll av oönskade vilda djur ska alltid utföras humant. Det innebär att när du fångar eller avlägsnar ett besvärligt djur inte får orsaka det onödig smärta eller stress. Fångst, hantering, transport eller avlivning av oönskade vilda djur måste ske med respekt och helst med icke-dödliga metoder.
Överväg alltid de alternativ som står till ditt förfogande innan du bestämmer hur du ska hantera det oönskade djuret. Tänk på vilken metod som är säkrast för djuret, för dig själv och för människorna i din omgivning. Många åtgärder inom viltkontroll innebär arbete i offentliga miljöer eller i människors hem och trädgårdar.
Ta reda på om djuret har bitit någon eller bedöms vara farligt eller sjukt innan du anländer till platsen, så att du kan förbereda rätt utrustning. Var extra försiktig när du arbetar nära vägar och trafik, eftersom du riskerar att skadas allvarligt om du försöker hantera ett vilt djur utomhus på en livlig plats. Se dessutom till att gamla eller skadade byggnader är strukturellt säkra innan du går in i dem för att fånga ett djur eller behandla ett angrepp.
Viltkontrollanter måste ta hänsyn till hur många djur de förväntas få under kontroll, exakt var djuren befinner sig i en byggnad eller utomhusmiljö samt hur stora eller små de är. En hjord elefanter som gått vilse på en stor åker kräver helt andra metoder än några fladdermöss som gömmer sig på en vind.
Små djur betyder dock inte alltid att jobbet blir enklare. Att hantera ett angrepp av insekter eller gråsuggor i bärande träkonstruktioner kan kräva specialutrustning, fumigeringsutrustning och i värsta fall omfattande och kostsamt byggande efteråt. Den totala kostnaden och den skada som åtgärden kan orsaka är därför faktorer som måste vägas in, precis lika mycket som djurets storlek.
Enligt branschorganisationen Nuisance Wildlife Control Operators bör du alltid beakta hur dina åtgärder påverkar den lokala vilda faunan som inte utgör något problem. Oönskade djur och insekter förekommer ofta i stora mängder, så att fånga och avlägsna ett eller två exemplar påverkar sällan artens överlevnad.
Vissa arter som betraktas som skadedjur av vissa människor, exempelvis fladdermöss, är redan hotade och ses inte som ett problem av många naturvårdare. Att döda eller minska sådana populationer kan därför få bredare ekologiska konsekvenser. I dessa känsliga situationer behöver lösningen innebära att djuren flyttas från den drabbade fastigheten, samtidigt som man undviker att en betydande del av populationen dör.
Överväg alltid de juridiska konsekvenserna av dina åtgärder mot oönskade djur eller skadedjurspopulationer. Vissa arter får inte ens hanteras. Kontakta din lokala myndighet innan du åker till platsen och diskutera vilken typ av djur det handlar om.
Fråga om du behöver ett särskilt tillstånd för att avlägsna och transportera djuren, till exempel flyttfåglar, eller en licens för riskfyllda metoder som jakt på hjortdjur på privat mark. Se även till att inhämta markägarens tillstånd för att avlägsna eller släppa ut djur – detta gäller även fastighetsförvaltare, exempelvis vid åtgärder i en kommunal park. Ett typiskt exempel är när rymda gäss ska återinfångas och placeras ut på ny mark.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online