För mycket buller kan skada din hälsa på ett oåterkalleligt sätt. Enligt forskning som publicerades 1993 i tidskriften "Noise/News International" stör buller inte bara samtal, koncentration och sömn – det kan också orsaka permanent hörselnedsättning. Forskningen lyfter fram motorcyklar, motorsågar och motorbåtar som några av de värsta källorna, men även en tunnelbaneresa kan utsätta dig för ohälsosamt höga ljudnivåer.
I USA fastställer Noise Control Act från 1972 riktlinjerna för bullerkontroll och definierar standarder för tillåtna ljudutsläpp från alla typer av kommersiella produkter – från flygplan till ziplines. Lagen ledde till föreskrifter om hur ljudutsläpp ska mätas och krävde att ljudnivåmätare som uppfyller gällande standarder används. Precisionsmätning av buller kräver en ljudnivåmätare av typ I, medan allmänna mätningar kan utföras med en mätare av typ II.
Måttenheten för ljudintensitet är decibel, ett logaritmiskt mått på ljudnivån som refererar till det svagaste ljud en människa kan uppfatta. Enligt American National Standards Institutes standard S1.4-1971 måste en mätare av typ I ha en total noggrannhet på plus/minus 1 dBA, medan en mätare av typ II krävs ha en total noggrannhet på plus/minus 2 dBA. Förkortningen "dBA" anger A-vägda mätningar, vilka tar hänsyn till frekvensspektrumet inom det mänskliga hörbara området.
Ljudenergi skapar tryckvariationer i luften när ljudvågorna sprider sig. Mikrofonen i en ljudnivåmätare omvandlar dessa tryckfluktuationer till en elektrisk signal som kan bearbetas. Två mikrofontyper har varit vanligt förekommande: kondensatormikrofoner, som är mycket känsliga och har ett brett dynamiskt omfång, samt keramiska mikrofoner, som är mindre känsliga men mer robusta. Mätare av typ I kräver kondensatormikrofoner, medan mätare av typ II kan använda båda typerna.
Ett nätverk av digitala filter bearbetar signalen från mikrofonen genom att applicera vägningsfaktorer över hela frekvensspektrumet för mänsklig hörsel. Mätaren beräknar sedan effektivvärdet (RMS) av ljudenergin och presenterar resultatet visuellt och digitalt. Enligt ANSI S1.4 ska en mätare av typ I ha en noggrannhet inom plus/minus 0,5 dB vid valfri frekvens mellan 22,4 och 11 200 hertz (Hz), medan en mätare av typ II endast behöver uppnå denna noggrannhet mellan 63 Hz och 2 000 Hz.
Ett digitalt filter kan ha upp till fyra olika inställningar: A-, B-, C- och D-vägning. Byts filternätverket ut helt får ljudnivåmätaren en linjär respons. Den vanligaste inställningen är A-vägning, men tekniker som behöver mäta mycket höga ljud – exempelvis buller från jetflygplan – kan behöva C-vägning eller D-vägning för dessa tillämpningar. Instrument av typ I har vanligtvis minst A- och C-vägda filter samt linjär respons, medan instrument av typ II ofta endast erbjuder A-vägning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online