Hundratals oorganiska ämnen förorenar dricksvattnet i USA. Vissa av dessa föroreningar, som fluorid och klor, tillsätts aktivt i dricksvattnet på grund av sina påstådda hälsofördelar. Ämnen som arsenik förekommer däremot naturligt i grundvattnet. Men även om vissa ämnen marknadsförs som fördelaktiga finns det betydande risker förknippade med att regelbundet inta fluorid, arsenik och klor via dricksvattnet.
Fluorid började tillsättas i dricksvatten redan 1945 och har länge hyllats för sin förmåga att förebygga karies. Ursprungligen tillsattes ämnet i en koncentration på en del per miljon (ppm). Det har dock visat sig att långvarig exponering för fluorid i koncentrationer om 2 ppm orsakar missfärgning av tänderna samt gula och bruna gropar och fläckar på tandemaljen. Långvarig exponering vid 4 ppm kan till och med leda till fosterskador. Trots detta fortsätter fluorid att tillsättas i vattnet som ett kosttillskott, med motiveringen att det ska stärka skelettet och minska risken för benskörhet (osteoporos) med upp till 50 procent.
Arsenik varken smakar eller luktar något och förekommer naturligt i kroppen i små mängder som ett essentiellt spårämne. Problemet uppstår när större mängder tas upp och kroppen drabbas av arsenikförgiftning. Förhöjda halter arsenik kan göra att kroppen producerar färre röda och vita blodkroppar, orsaka onormal hjärtfunktion samt leda till skador på njurar och lever. Arsenik är dessutom känt för att öka risken för cancer i lever, njurar, urinblåsa och lungor. Ett tydligt tecken på arsenikexponering är ljusa och mörka fläckar på huden.
Klor används för att avlägsna farliga föroreningar från dricksvattnet och har spelat en viktig roll för att minska sjukdomar orsakade av bakterier. Klor tar även bort färgen från vattnet så att det framstår som klarare och mer aptitligt. Samtidigt är ämnet mycket giftigt. En rapport från Chlorine Chemistry Council från 2003 visade att personer som konsumerar höga nivåer av klorerade kolväten löper betydligt större risk att utveckla urinblåsecancer.
Enligt en rapport från Ralph Nader Research Institute innehåller dricksvatten minst 2 110 olika oorganiska ämnen. Oorganiska ämnen definieras som sådana som inte innehåller kol. Rapporten pekar ut ett antal föroreningar – nitrater, nitriter, kalcium, magnesium, natrium, kalium, klor, fluorid, litium och sulfater – som fortfarande kan finnas kvar i vattnet när det lämnar reningsverket. Många av dessa föreningar kan få mycket allvarliga konsekvenser för hälsan vid långvarig exponering, vilket gör det extra viktigt att vara medveten om vad dricksvattnet faktiskt innehåller.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online