Bioremediering är en teknik inom biotekniken som löser miljöproblem med biologiska metoder. Bland de viktigaste tillämpningarna finns sanering av petroleumförorenad jord, mark kontaminerad med tetrakloreten samt områden som drabbats av oljeutsläpp. Innan en fullskalig miljösanering genomförs testas alltid metoderna och lösningarna i laboratorium, ofta direkt på plats (in situ). Intressant nog var den första organismen som någonsin patenterades en genetiskt modifierad, oljenedbrytande mikroorganism.
Miljövårdare utvecklade biocell- och biopolsteknik för att hantera det globalt stora problemet med petroleumförorenad jord. Tekniken tillämpas på jordvolymer upp till cirka 30–100 kubikmeter, enligt Department of Environmental Conservation (DEC), men de tidiga experimenten genomfördes på små prover med hjälp av inhemska, det vill säga naturligt förekommande, mikroorganismer. Det optimala pH-värdet för petroleumsätande mikroorganismer ligger runt 7, även om en mindre mängd kalk kan behöva tillsättas för att uppnå detta nivå. Dessutom krävs drifttemperaturer mellan cirka 4 och 38 grader Celsius (40–100 grader Fahrenheit).
Även om tetrakloreten och dess besläktade föreningar kan förekomma och ackumuleras naturligt måste de avlägsnas från miljön. Bioremedieringslösningar utvecklas och testas därför först i laboratorium innan de kan skalas upp. Nya provtagare av typen Bio-Trap, som använder in situ-mikroorganismer, används för att utvärdera saneringsarbetet. Därefter genomförs ett biostimulerande pilotförsök. Koncentrationerna av den ackumulerade biprodukten cis-dikloretan låg enligt Microbe mellan 10 och 100 mg/L. Efter testningen väljs en högpresterande lösning ut, till exempel injicering av HRC (hydrogen releasing compound, en vätefrisättande förening) i den förorenade jorden eller marken.
Även enorma och skadliga oljeutsläpp kräver laboratoriebaserad testning av bioremediering innan en lyckad sanering kan genomföras. Enligt Florida Sea Grant uppskattades den totala mängden olja som läckte ut vid katastrofen i Mexikanska golfen 2010 till mellan 600 och 4 000 kubikmeter. Utöver den teknik som används vid sanering av petroleumförorenad mark med bioceller och biopoler tillämpas en process som kallas "seeding" (utsådd), där naturligt förekommande mikroorganismer tillsätts prover av det förorenade vattnet. Mikroorganismerna ökar den biologiska nedbrytningen i storskaliga laboratorieförsök eller i bioreaktorer placerade på plats. Utsådd med effektiva nedbrytande organismer minskar oljemängden under kontrollerade laboratorieförhållanden, men metoden har ännu inte testats och utvärderats i storskaliga operationer i öppet vatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online