Vulkaniska domer, även kallade lavadomer, är kupolformade bildningar som ofta uppstår i kratern eller vid utflöden från betydligt större och mer instabila stratovulkaner, exempelvis vulkanerna i Små Antillerna i Karibien.
En vulkanisk dome bildas när trögflytande lava, som saknar förmåga att flyta långa sträckor, pressas ut ur vulkanens öppning och samlas runt denna. Enligt U.S. Geological Survey kyls och stelnar den ansamlade lavan snabbt, varefter den spricker sönder och bitarna samlas längs domenens sidor. Allteftersom ny lava tillförs växer domen därmed gradvis i höjd och bredd.
Vulkaniska domer förekommer i olika storlekar och med varierande lutningsvinklar. Det är vanligt att domer bildas med tjocka, branta sluttningar, men lägre och flackare profiler kan också uppstå under tillväxtens gång. Domenens form påverkas bland annat av lavans viskositet samt den takt med vilken ny lava pressas fram.
Vulkaniska domer kan bestå av en rad olika material som finns i vulkaner, till exempel basaltisk andesit och ryolit. Många domer innehåller kristallrik dacit, medan andra formas av obsidian – ett naturligt vulkaniskt glas. Lavans kemiska sammansättning avgör hur trög den är, vilket i sin tur styr hur brant och hög domen blir.
Santiaguito-domen i Guatemala är platsen för den längsta kända dombildningsprocessen som någonsin dokumenterats. Domen började växa 1922 efter det katastrofala utbrottet av vulkanen Santa María, och ännu 2009 pressades lava fram samtidigt som domen fortsatte att växa. Santiaguito förblir aktiv än idag, vilket gör den till ett av världens mest långlivade exempel på pågående dombildning.
Vulkaniska domer återfinns över hela världen, ofta i samband med betydligt större stratovulkaner som Mont Pelée på Martinique, vars utbrott 1902 förstörde staden Saint-Pierre. Andra välkända exempel är Lassen Peak, en av världens största lavadomer, samt Mono-domerna i Kalifornien, USA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online