Bullerexponering beräknas vanligtvis utifrån hur många decibel en person utsätts för under en viss tidsperiod. Detta kan mätas med enkla mätinstrument som är lättillgängliga och lätta att använda. Långvarig exponering för höga ljudnivåer kan leda till bestående hörselskador, vilket gör det viktigt att både kunna mäta och förstå bullernivåerna i sin omgivning.
Decibel (dB) är den matematiska enhet som används för att beskriva ljudintensitet. Eftersom skalan är logaritmisk representerar även små skillnader i siffror stora skillnader i faktisk ljudenergi. Decibel är därför ett praktiskt mått när man vill jämföra olika ljudnivåer med varandra.
Ljudnivåer mäts med en decibelmätare, ofta kallad ljudnivåmätare. Moderna decibelmätare är digitala, prisvärda och enkla att använda, vilket gör dem tillgängliga både för privatpersoner och yrkesverksamma. För mer avancerade behov finns dataloggningsmätare som automatiskt registrerar ljuddata med jämna mellanrum under långa tidsperioder. På så sätt får man en komplett bild av bullerexponeringen över tid, inte bara vid ett enskilt tillfälle.
I USA fastställer myndigheten Occupational Safety & Health Administration (OSHA) riktlinjer för bullerexponering på arbetsplatser. Dessa riktlinjer kan även användas som allmänna riktmärken för att identifiera skadligt hög bullerexponering i vardagen.
Det rekommenderas att man undviker långvarig exponering – mer än åtta timmar – för buller över 85 dB, och att exponeringen för ljud över 115 dB hålls till ett absolut minimum. Vid sådana nivåer kan hörseln skadas redan efter kort tid.
Inom EU och Sverige gäller liknande regler. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om buller är den undre åtgärdsgränsen 80 dB och den övre åtgärdsgränsen 85 dB under en arbetsdag på åtta timmar. Den högsta tillåtna exponeringen är 87 dB, räknat inklusive skyddseffekten av hörselskydd. Överskrids dessa värden måste arbetsgivaren vidta åtgärder för att skydda de anställdas hörsel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online