Liksom många andra regioner i världen drabbas öknen av allvarliga miljöproblem som hotar inhemska växt- och djurarter med utrotning och som riskerar att förstöra känsliga livsmiljöer. Människans tendens att sprida sig till tidigare obebodda områden – och ibland etablera industriell verksamhet mitt i ett ökenekosystem – ligger ofta bakom dessa problem. Insatserna idag syftar till att vända skadan och långsiktigt skydda ökenmiljöerna.
Många växter som är inhemska i ökenbiom är utrotningshotade, och några har redan försvunnit för gott. Bland de hotade och sårbara ökenväxtarterna finns purpursalvie, fjärran kaninbuske, fårbinkrissla och Cane Spring-nattljus.
Orsakerna är flera: att ökenmark används som betesmark, att kaliumcyanid används vid guldutvinning samt bevattningsmetoder som tillför för mycket salt till jorden. Allt detta kan leda till en omfattande förlust av växtliv.
Möjliga lösningar inkluderar att skydda ökenområden från betesdjur, införa alternativa gruvmetoder och utnyttja befintliga vattenresurser mer effektivt för att förbättra jordens kvalitet. Att plantera baljväxter, som frigör kväve i marken, kan göra jorden mer bördig, och växtföljd kan hjälpa till att skydda den känsliga jordmånen.
Många av de problem som drabbar ökenväxterna hotar även ökendjuren. Betesdjur förstör inhemska arters födotillgångar och livsmiljöer, medan användningen av kaliumcyanid och deponering av kärnavfall i öknar kan förgifta vilda djur.
Många naturvårdsinsatser delar därför in öknarna i zoner där miljontals hektar skyddas mot kommersiellt bruk och där tillträdet begränsas till icke-motoriserade aktiviteter. I de områden som tillåter gruvdrift, boskapsbetning, rekreation samt energi- och elnätsutbyggnad krävs det att användarna själva reparerar de skador de orsakar.
Den amerikanska regeringen har inrättat viltreservat i öknar som hyser hotade och utrotningshotade arter, bland annat ökensköldpadda, Pahrump-siklöja, Townsends storörade fladdermus, fläckig fladdermus, präriehök, grävuggla och musöronfladdermus. Efter omfattande vårdarbete vid Desert National Wildlife Refuge i Nevada kunde pilgrimsfalken och vithövdad havsörn tas bort från listan över utrotningshotade arter – ett tydligt exempel på att naturvårdsinsatser ger resultat.
Bränder, torka och mänskliga aktiviteter kan förändra ökenhabitat och orsaka förlust av den naturliga miljön. Långsamtväxande ökenbuskar och träd som brinner ersätts ofta av snabbväxande gräs, och torka gör att naturliga vattenhål – som bär upp en stor del av livet i öknen – torkar ut. Dessutom kan kommersiellt och rekreativt bruk av ökenmark skada habitat på allvar.
För att bevara ökenhabitat i sin naturliga form finns flera möjliga åtgärder: att plantera sandbindande buskar och träd, att zonindela ökenområden så att aktiviteter som terrängkörning med fyrhjulingar och kärnvapenprov förbjuds, samt att gräva smala diken i marken som samlar upp regnvatten och underlättar utsäde av nya växter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online