Ett utflöde, eller effluent, är ett vattenflöde som rinner ut från något – det kan vara naturligt eller skapat av människan. Mississippiflodens utflöde för exempelvis vattnet från floden ut i Mexikanska golfen. När man talar om avlopp syftar begreppet på människoskapade anläggningar som används för att tömma spillvatten. Ofta leds detta avfall ut i naturliga vattendrag, som floder, vilket kan innebära en betydande risk för miljön.
Spillvatten uppstår som en biprodukt av mänsklig och industriell konsumtion. Vattnet som spolas ner i toaletten eller rinner genom något av hushållets avlopp blir så småningom spillvatten när det samlas upp i kloaksystemet. Även avloppsvatten från industribyggnader och kommersiella fastigheter leds till samma system.
Med dagens moderna VA-system är detta avfall oundvikligt, men under de senaste decennierna har hanteringen av avfallet förbättrats dramatiskt.
År 1998 började krav på reglering, stödda och påverkade av EPA (Environmental Protection Agency), att göra verklig skillnad. Samma år stiftades Standard Sewerage Law, en lag som kontrollerade kvaliteten på vattnet som släpptes ut via avloppsutflöden. Lagen höjde den erforderliga graden av rening och fastställde standarder för hur reningen skulle utföras. Idag ansvarar EPA för att leda och organisera hela programmet.
Huvudproblemet med avloppsvatten är att det har ett högt biokemiskt syreförbrukningsbehov, så kallad BOD. Ju högre BOD-värde, desto mer syre kräver mikroorganismerna för att bryta ner det organiska material som finns i vattnet. För att sänka BOD används två grundläggande steg:
Steg ett: Avloppsvattnet får helt enkelt ligga stilla. Detta gör att olösliga fasta ämnen separeras från vattnet och sjunker till botten.
Steg två: Utflödet utsätts därefter för mikroorganismer och syre. Mikroorganismerna bryter ner de skadliga ämnena i vattnet och omvandlar dem till ofarliga gaser.
De två stegen som beskrivits ovan utgör merparten av åtgärderna för att rena vattnet. Vissa kommuner väljer dock att behandla avloppsutflödet ytterligare för att vattnet ska kunna återvinnas ännu säkrare.
Efter den sekundära reningen kan klor tillsättas för att neutralisera skadliga bakterier. Därefter avlägsnas kloreringen med hjälp av ett kemiskt ämne som motverkar och sönderdelar den. Slutligen krävs ibland så kallad avancerad rening, som avlägsnar överskottet av kväve eller fosfor som kan ha uppstått vid själva reningsprocessen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online