Ett av samhällets mest återkommande problem är hur avfall kan tas om hand på ett säkert och miljövänligt sätt. Avfall kategoriseras i fyra huvudområden efter ursprung: kommunalt, medicinskt, industriellt och farligt avfall. Andra indelningar görs efter konsistens – fast, flytande och slamavfall – samt efter miljöfarlighet, där man skiljer mellan ofarligt, farligt och specialavfall. Varje kategori hanteras på olika sätt beroende på sina specifika egenskaper.
Denna teknik innebär att avfall begravs i tunna lager i en inhägnad grop. De komprimerade lagren täcks med ren jord innan ett nytt lager tillförs. Cirka 90 procent av det kommunala avfallet i USA går till deponier. Metoden är kostnadseffektiv – 75 procent av kostnaden avser insamling och transport av avfallet till deponin. När en deponi stängs kan marken återanvändas för andra samhällsändamål, men den måste då övervakas med avseende på sättningar, och platsen måste planeras och anläggas noggrant.
Förbränningsanläggningar förstör 99,9 procent av de organiska material som behandlas och halverar avfallsvolymen. De kräver liten yta och kan drivas i alla väderförhållanden. De är dock dyra att bygga och underhålla, har ett högt energibehov och kan orsaka besvär med lukter och skadedjur. Medicinskt avfall hanteras endast av särskilt licensierade förbränningsanläggningar.
Haven förorenas av avloppsvatten, djuravfall från utfodringsplatser och jordbruk, näringsämneshaltig avrinning från jordbruksmark samt industriellt avfall – inklusive petroleumprodukter, farligt avfall och termiskt avfall från kraftverk och fabriker. Tippning i havet är bekvämt och billigt och används fortfarande i flera utvecklingsländer, men det överbelastar haven och får allvarliga konsekvenser för havslivet.
Många utvecklingsländer använder fortfarande denna ohygieniska metod. Avfallet varken behandlas eller hanteras, vilket gör det till en källa till patogener, sjukdomar, luktoch skadedjur. Avrinningen förorenar grundvattnet och smutsar ner vattendrag och andra vattenmagasin.
Vid återvinning sorteras avfallsmaterial efter typ, och de återvinningsbara delarna bearbetas till nya användbara produkter. Detta gäller främst kommunalt och industriellt avfall. Processen är tidskrävande och dyr, och det kan vara svårt att separera avfall från återvinningsbart material. Resultaten kan dock vara imponerande: enligt data som citerats i Oberlin Colleges "Interesting Facts About Recycling" återvanns mer än 56 procent av det papper som konsumerades i USA år 2007.
Behandling av avloppsvatten i reningsverk ger kontroll över patogener, skadedjur och förorenad avrinning från avlopp. Behandlingen sker i flera steg, med målet att eliminera skräp, partiklar, organiskt material, sjukdomsalstrande mikroorganismer och andra föroreningar ur avfallet, som till 99,94 procent består av vatten. Processen är strikt reglerad.
Vid denna teknik sprids organiskt avfall – samt viss oljerelaterat avfall, förutsatt att det håller sig inom angivna gränsvärden för föroreningsnivåer – i tunna lager över markytan som plöjs regelbundet. Detta gör att jordens mikroorganismer kan bryta ner avfallet biologiskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online