Ett framdrivningssystem för raketer med flytande bränsle består enligt Encyclopædia Britannica av motorn, bränsletankarna och fordonsstrukturen som håller alla delar på plats och sammanbinder dem med nyttolasten samt startplattan eller fordonet. De lätta bränsletankarna arbetar vanligtvis vid lågt tryck.
Både väte och syre är gasformiga vid normala temperaturer. För att de ska kunna lagras i flytande form måste de hållas extremt kalla, vilket ställer höga krav på både teknik och hantering.
Enligt Tecnologia Aeroespacial Mexicana (TAM) passerar väteperoxid (H₂O₂) genom ett katalysatorpaket där den sönderdelas till överhettad syrgas. När gasen pressas ut genom munstycket har den expanderat till cirka 5 000 gånger volymen av den vätska som injicerades vid katalysatorn. Hela processen sker helt utan lågor.
Processen använder en koncentration på 80–98 procent väteperoxid. Eftersom detta är det enda drivmedel som används klassificeras det som monopropellant – alltså en typ av flytande raketbränsle med bara en komponent.
Vätskan kan orsaka oxidationsbrännskador på oskyddad hud och ögon, men väteperoxid är giftfri och, så länge den inte kontamineras, icke-flyktig. Den är stabil när den förvaras korrekt och ventileras ordentligt.
Enligt Encyclopædia Britannica drevs varje huvudmotor på rymdfärjan med flytande syre (LOX) och flytande väte (LH₂). NASA uppger att farkostens bränsleceller använde de två vätskorna för att producera elektrisk kraft genom en process som bäst beskrivs som omvänd elektrolys. Flytande väte och syre brinner rent och lämnar endast vattenånga som restprodukt.
För att väte och syre ska förbli flytande måste de lagras vid ungefär 20 grader över den absoluta nollpunkten. Enligt NASA gör användningen av väte att en rymdmission kan lyfta med mindre mängd drivmedel och i en mindre farkost. Även om uppdraget kräver större nyttolast behövs fortfarande mindre drivmedel än med konventionella bränslen.
Lågan som bildas när väte och syre brinner är nästan osynlig för människans öga. Professor George Fraser, chef för Space Research Centre vid Leicester University, berättade för BBC News att avgaserna från blandningen av väte och syre består av vattenånga och är ofarliga för atmosfären.
"När färjan lyfter syns ett 'moln' som innehåller avgaser från de fasta raketboostrarna, antingen lösta eller som partiklar i vattenångan som släpps ut från huvudmotorerna", sade professor Fraser till BBC News. Enligt Fraser faller sura avlagringar från den saltsyra som bildas i molnet ner över området runt startplatsen. Hur långt ämnena sprids beror på vindförhållandena.
Enligt BBC News konstaterade en teknisk handbok från NASA år 1993 att området kring Kennedy Space Center har färre växtarter och lägre total växttäckning. De sura avlagringarna kan enligt handboken påverka närliggande laguner och deras djurliv.
Samtidigt slog handboken fast att "dessa effekter på djurlivet verkar vara minimala och hanterbara", vilket BBC News rapporterade om.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online