Skraptrålning är en metod för att samla in musslor, ostron, kräftdjur och andra bottenlevande organismer från bottnarna av floder, åar och hav. Vid trålning drar fiskarna stora, tunga nät längs bottnen av en vattenmiljö för att fånga skaldjur. Tyvärr kan denna teknik orsaka allvarliga problem för det marina ekosystemet och leda till både kort- och långsiktiga skador.
När de enorma näten dras över havs- eller flodbotten fastnar ofta många arter som egentligen inte är mål för fångsten – detta oavsiktliga fångst kallas bifångst. Dessa organismer har oftast liten eller ingen kommersiell värde och är ofta döda redan när fiskarna kastar tillbaka dem i vattnet. I vattenområden som trålas ofta kan detta leda till partiell eller till och med total utarmning av en art. När detta händer med en eller flera arter påverkas den biologiska mångfalden i hela regionen negativt.
Även om trålnäten inte samlar upp alla bottenlevande växter kan själva trålningen ändå skada eller döda många vattenväxter. Utan dessa växter, som filtrerar vattnet och utför fotosyntes, kan vattenkvaliteten försämras snabbt. En lägre fotosynteshastighet leder till minskade koncentrationer av löst syre i vattnet, vilket kan göra livsmiljön olämplig för vissa organismer. Även detta bidrar till förlusten av biologisk mångfald i området.
Ett nyckelelement i många akvatiska ekosystem är habitatets rugositet, alltså komplexiteten hos flodbottnen eller havsbotten. En mer varierad och komplex yta erbjuder fler nischer för olika organismer. Vid skraptrålning skrapas havsbotten ofta ren, vilket tar bort stenar, växter, stockar och andra föremål som kan ha utgjort ett hem för marina varelser. Utan den labyrint av gömställen som skyddar mot rovdjur och starka strömmar klarar många arter inte att överleva.
Närhelst något dras över den sedimenttäckta havsbotten virvlar smuts, sand och slam upp i vattnet. Detta gör att vattnet ser brunt och grumligt ut. Trålning kan orsaka tillfällig grumlighet, som kan desorientera många marina organismer och ge dem svårigheter att ta upp syre. Grumligheten minskar också ljusinsläppet i vattnet, vilket försämrar fotosyntesen hos bladiga växter och fytoplankton och därmed leder till lägre halter av löst syre.
För att minska skadorna på havsmiljön arbetar forskare och fiskeindustrin med alternativa lösningar, exempelvis mer selektiva redskap, tydliga regler för var trålning får ske samt miljöcertifieringar som uppmuntrar hållbart fiske. Medvetna konsumentval kan också spela en viktig roll i bevarandet av känsliga marina ekosystem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online