Plastflaskor för vatten bidrar varje år med hundratusentals ton avfall till världens deponier. Samtidigt som efterfrågan på vatten på flaska fortsätter att öka har återvinningen av plastflaskor minskat. De övergivna plastflaskorna utgör ett allvarligt hot mot miljön – framför allt genom markföroreningar, växande sopberg och farliga utsläpp vid förbränning.
Enligt New York Times såldes det 2005 cirka 163 miljarder liter (43 miljarder gallon) vatten på flaska världen över. Året därpå steg försäljningen till omkring 178 miljarder liter. Varje år tillverkas ungefär 118 000 ton plastflaskor för vatten, och siffran beräknas öka med cirka tio procent per år.
Plastflaskor är faktiskt den lättaste plasttypen att återvinna, ändå återvinns bara omkring 20–35 procent av dem enligt New York Times. Resten hamnar på deponier, i marken eller kastas direkt i floder och bäckar.
USA är världens största konsument av flaskvatten. Redan 2007 såldes där nästan 34 miljarder liter (9 miljarder gallon).
I en rapport från 2003 uppskattade Kaliforniens naturvårdsmyndighet att en miljard plastflaskor dumpades i delstatens deponier varje år – motsvarande tre miljoner återvinningsbara flaskor per dag. Enligt rapporten hade flaskorna kunna återvinnas till nästan sju miljoner kvadratmeter matta för hembruk. Trots detta återvanns endast omkring 16 procent av de återvinningsbara PET-flaskorna som såldes i Kalifornien.
CNN rapporterade att en undersökning från 2007 visade att hela 72 procent av amerikanerna inte visste att plast tillverkas av petroleum, och att 40 procent trodde att plast är biologiskt nedbrytbart. Även om fler än 80 procent av hushållen i USA har tillgång till återvinning deltar bara 25 procent av dessa hushåll i programmen.
Ungefär 100 miljoner fat olja förbrukas varje år enbart för tillverkning av plastflaskor för vatten, enligt New York Times. Därtill kommer bränslet som lastbilarna förbrukar när den färdiga produkten transporteras ut på marknaden.
Tillverkningen av plastflaskor kräver enorma mängder olja och gas, vilket bidrar till att naturresurserna tar slut och driver upp priset på petroleum. Plast behöver dessutom mycket lång tid – ofta flera hundra år – för att brytas ner på deponi.
När kasserade vattenflaskor av polyetentereftalat (PET) eldas upp utgör de en betydande källa till luftföroreningar. Tungmetaller som kadmium och bly frigörs när plasten brinner. Enligt Canadian Institute for Environmental Law and Policy inkluderar de giftiga kemikalier som släpps ut i luften vid förbränning av plast, bland annat vattenflaskor, bensen, dioxiner, furaner och polyaromatiska kolväten.
Dessa kemikalier bidrar till den giftiga cocktail som allmänt kallas surt regn. Öppen förbränning av plastflaskor släpper ut dioxin i luften. Enligt Oregon Environmental Council är dioxin ett cancerframkallande ämne som vid inandning eller intag kan orsaka fosterskador, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, immunstörningar och mag-tarmbesvär.
Öppen förbränning av plast är förbjuden i många amerikanska delstater, men den förekommer ändå. Det råder dessutom oenighet om huruvida förbränning av plastflaskor i kommersiella anläggningar med höga temperaturer verkligen leder till utsläpp av gifter som dioxin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online