Kännetecken för spårämnen: så identifieras mineralerna

Spårämnen är mineral som kroppen endast behöver i mycket små mängder. Till de viktigaste hör selen, järn, fluorid, mangan, kobolt, zink och jod. Trots de blygsamma mängderna spelar de en avgörande roll för flera av kroppens funktioner.

Spårämnen identifieras framför allt utifrån sina fysiska egenskaper. Dessa omfattar form och färg, glans och streck, hårdhet och densitet, klyvbarhet och brott samt tenacitet och kristallvanor. Samtliga egenskaper påverkar mineralernas karaktär och tillväxt och gör det möjligt att skilja dem åt.

Färg och form

Spårämnen förekommer i sex olika former. De har kristallina strukturer, men inte alla liknar de klassiska kristallformer man kanske föreställer sig. Färgskalan bland spårämnen är omfattande, och vissa mineral kan dessutom förekomma i mer än en färg, vilket gör färgen till ett användbart men inte alltid entydigt kännetecken.

Glans och streck

Glans avser kvaliteten och mängden ljus som mineralets yttre yta reflekterar. Streck betecknar däremot färgen på ett spårämne när det pulveriseras. När mineralet krossas till pulver får det ofta en annan färg än i hel form, vilket gör streckprovet till en värdefull identifieringsmetod.

Hårdhet och densitet

Hårdhet beskriver hur svårt det är att repa den släta ytan på ett spårämne. Fluorid räknas som det hårdaste spårämnet och är därmed det svåraste att repa. Densitet anger hur tätt materialet är packat. Ju djupare i jordskorpan ett mineral bildas, desto högre tryck utsätts det för – och desto tätare blir det.

Klyvbarhet och brott

Ett klyvningsplan är en fysisk egenskap som avgör om ett mineral delas jämnt eller inte. Spårämnen med klyvningsplan bryts platt och rent i en bestämd riktning. Brott är motsatsen till klyvning: spårämnen som spricker oregelbundet när de bryts saknar klyvningsplan.

Tenacitet och kristallvanor

Tenacitet, eller seghet, är en fysisk egenskap som beskriver hur spårämnen beter sig vid deformation – alltså hur de reagerar när de krossas, pressas, skärs, slås och böjs. Kristallvana avser det föredragna tillväxtmönstret hos mineralens kristaller, oavsett om de växer i aggregat eller som enskilda kristaller.

Genom att kombinera dessa fysiska kännetecken går det att med god säkerhet identifiera olika spårämnen och samtidigt förstå hur de formats under sin tillväxt.