När tvättmedlen uppfanns uppmärksammade experter snabbt de potentiella problemen för miljön. Att få kontroll över problemet blev ett mål som sattes upp redan på 1960-talet, men vissa experter menar fortfarande att ledande varumärken inom dagens tvättmedelsindustri kan innehålla kemikalier med skadliga effekter på miljön och på världens levande organismer.
Tvättmedlets historia började med upptäckten av de syntetiska tvättmedlen år 1916. Under krigstiden uppstod ett behov av en produkt som, när den användes med vatten, inte reagerade med vattnets mineraler – något som annars ledde till den irriterande bildningen av tvålkärnor. Trots detta blev tvättmedlet inte allmänt använt förrän 1946, när det introducerades i USA. Inom tio år översteg försäljningen av tvättmedel försäljningen av vanlig tvål. Under 1950-talet utvecklades flytande tvättmedel, följt av pulvertvättmedel med enzymer under 1960-talet. På 1980-talet blev tvättmedlen effektiva även vid lägre tvättemperaturer, och under 1990-talet kom de ultrakoncentrerade tvättmedlen.
Ungefär samtidigt som tvättmedlet introducerades i USA började personal vid reningsverk rapportera onormala mängder skum och fradga vid anläggningarna. Fradgan spred sig snabbt till sjöar och floder och förorenade vattentäkter. Vattenreningsexperter pekade ut de syntetiska ämnena i tvättmedlet som orsak, men industrin förnekade varje koppling. Så inleddes en utredning av tvättmedlens kemiska sammansättning och deras möjliga effekter på miljön.
Utredningar världen över fastställde att de syntetiska ämnena i tvättmedel innehöll nästan 80 procent av kemikalien tetrapropylbenzosulfonat, som i USA benämns alkylbensensulfonater (ABS). Experterna konstaterade att förekomsten av detta ämne i avloppsvatten gjorde att maskinerna på reningsverken fungerade betydligt sämre.
Forskare arbetade outtröttligt med att ta fram ett alternativ till ABS. Efter utvecklingen av molekylsikteknik i början av 1960-talet kunde forskarna presentera LAS (linjära alkylsulfonater), en tillfredsställande ersättare. Dessutom antogs 1965 ett tillägg till lagen om kontroll av vattenföroreningar (Water Pollution Control Act) som förbjöd användningen av ABS i tvättmedel framöver.
Även om det stora problemet med tvättmedel tycktes vara löst har medvetenheten under senare år ökat om andra föroreningar som kan finnas i dagens tvättmedel på marknaden. Konstgjorda doftämnen är ett bekymmer, eftersom petroleum vanligtvis utgör basen i deras sammansättning – ett ämne som inte är biologiskt nedbrytbart och som kan skada fiskar och däggdjur. Andra syntetiska ämnen i tvättmedel bryts ner långsamt och kan reagera med andra ämnen i miljön och bilda cancerframkallande substanser. Fosfater, som många amerikanska delstater förbjudit i tvättmedel, bidrar dessutom till övergödning (eutrofiering) av sjöar och vattendrag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online