Även om DDT främst är känt för sina negativa hälsoeffekter har dess avvisande egenskaper spelat en viktig roll i modern historia. Här går vi igenom vad DDT är, hur ämnet använts för att bekämpa sjukdomar samt varför det så småningom förbjöds i stora delar av världen.
DDT är ett insektsmedel som utvecklades i slutet av 1800-talet och som först togs i bruk under andra världskriget för att bekämpa insektsburna sjukdomar som malaria och fläcktyfus. År 1945 kunde lantbrukare fritt köpa bekämpningsmedlet för användning inom jordbruket.
Ämnet är måttligt giftigt och dödar insekter genom att öppna natriumjonkanaler i hjärnan. Detta gör att neuroner börjar avfyra signaler spontant, vilket leder till kramper och slutligen döden. DDT är hydrofobt binds starkt till jordpartiklar och kan finnas kvar i marken i upp till 30 år efter att det använts.
År 1955 rekommenderade Världshälsoorganisationen (WHO) en ökad användning av DDT som del av sitt försök att utrota malaria en gång för alla. Programmet blev i stort sett en framgång i Fjärran Östern, Karibien, på Balkan, i Nordafrika, i Australien och i södra Stilla havet. Med tiden blev det dock tydligt att insektspopulationer utvecklade resistens mot ämnet till följd av den utbredda användningen.
När DDT började användas i stor skala för att skydda grödor från insekter växte snart en folkhälsobekymran kring ämnets toxicitet. Tester visade att beståndet av vithövdad havsörn i USA försämrades – fågelns ägg blev spröda till följd av intag av DDT.
År 1968 blev Ungern första land att förbjuda DDT. Därefter följde Norge och Sverige 1970, USA 1972 och Storbritannien 1984. Som medel för vektorbekämpning är dock användningen av DDT fortfarande tillåten i flera länder.
Allt intag av DDT innebär att giftet lagras i organismens fettvävnader under okänd tid. Följande organismer har hittills drabbats av DDT:s skadeverkningar:
1. Sötvattenskräftor
2. Vattenloppor (Daphnia)
3. Havsräkor
4. Katter
5. Groddjur
6. Vithövdad havsörn
7. Brun pelikan
8. Pilgrimsfalk
9. Fiskgjuse
10. Sjöfåglar
11. Tättingar
12. Människor
Bland de negativa effekter som observerats hos människor finns för tidig födsel, missfall tidigt i graviditeten, låg födelsevikt, sämre spermiekvalitet samt olika former av cancer.
I dag används DDT främst för att minska myggpopulationer som sprider malaria, en av världens största folkhälsoutmaningar. WHO förespråkar innanhushållsbesprutning med DDT i områden där malaria är utbrett, framför allt i Afrika.
Eftersom nya negativa effekter fortlöpande upptäcks används alternativa bekämpningsmedel vid besprutning närhelst detta är möjligt. Andra metoder för att begränsa malariaspridningen utan DDT omfattar myggnät, insektsgaller, myggätande fiskar samt regelbunden tömning av stillastående vattensamlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online