Sluttidal CO2, ofta förkortat EtCO2 (end-tidal carbon dioxide), är ett begrepp inom medicinsk övervakning som beskriver partialtrycket av koldioxid (CO2) i utandningsluften i slutet av ett normalt andetag.
När vi andas ut lämnar koldioxid lungorna tillsammans med luften. Värdet som mäts alldeles i slutet av en normal utandning – den så kallade sluttidala fasen – speglar den koncentration av CO2 som finns kvar i alveolerna, de små luftsäckarna i lungorna där gasutbytet sker.
EtCO2 mäts vanligtvis med en teknik som kallas kapnografi. En sensor kopplas till patientens luftvägar, oftast via en mask eller en endotrakealtub, och analyserar kontinuerligt koldioxidhalten i in- och utandningsluften. Resultatet visas som en kurva, en så kallad kapnograf, som ger en bild av patientens andningsmönster och ventilation i realtid.
Ett normalt EtCO2-värde hos en vuxen vilar person ligger vanligtvis mellan 35–45 mmHg (cirka 4,7–6,0 kPa). Avvikande värden kan ge värdefulla ledtrådar om patientens tillstånd:
Höga EtCO2-värden kan tyda på hypoventilation, det vill säga att patienten andas för lite eller för ytligt, exempelvis vid narkos eller andningsdepression.
Låga EtCO2-värden kan ses vid hyperventilation, lungemboli eller vid hjärtstillestånd med otillräcklig cirkulation.
EtCO2-övervakning används rutinmässigt inom anestesi, intensivvård, akutsjukvård och ambulanssjukvård. Vid hjärt-lungräddning (HLR) är kapnografi särskilt värdefullt, eftersom EtCO2-värdet ger en indikation på kvaliteten på bröstkompressionerna samt om spontan cirkulation återupprättats.
Sammanfattningsvis är sluttidal CO2 ett enkelt men kraftfullt mått som ger snabb information om patientens ventilation, cirkulation och ämnesomsättning – tre nyckelfaktorer inom modern patientövervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online