Regnskogar finns i Amazonasbäckenet i Sydamerika, i Centralamerika, Mexiko, Hawaii, i Karibien, i delar av Västafrika samt på öar och i länder kring södra Stilla havet. Eftersom många av dessa växtarter endast förekommer på en enda plats får avverkning och bränning av regnskog – för jordbruk, boskapsskötsel, skogsdrift och bebyggelse – ofta oåterkalleliga konsekvenser. När en arts enda livsmiljö försvinner, försvinner arten med den.
Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har varnat för att över 800 växtarter har försvunnit de senaste 500 åren, och närmare 17 000 fler står idag inför risken att bli utdöda. Här är tre exempel på regnskogsväxter som människan har drivit till utrotning.
Pouteria är ett släkte blommande träd med hårt och tungt virke som växer i regnskogar världen över. Virket användes som ved och timmer samt inom skeppsbyggnad, och trädets ätbara frukt utgjorde föda för både djur och människor.
Arten Pouteria stenophylla växte i kullarna kring Rio de Janeiro i Brasiliens kustskogar. Överavverkning och förlusten av dess naturliga livsmiljö ledde till att arten helt försvann.
Sandelträ (Santalum) är ett väl doftande blommande träd med många arter som en gång växte i regnskogar i Indien, Australien, Sydamerika, Indonesien och Hawaii. Trädet skördades i stor skala för medicinskt bruk samt för tillverkning av möbler, prydnadsföremål, parfym och – tack vare sin karakteristiska doft – rökelse.
Fyra sandelträarter från Hawaiiöarna klassas idag som hotade, medan arten Santalum fernandezianum, allmänt känd som Juan Fernández-sandelträ, som växte på Chiles Juan Fernández-öar, har varit utdöd sedan 1916.
Ön Sankt Helena i södra Atlanten var hemvist för Sankt Helena-olivträdet (Nesiota elliptica). Detta småväxta träd hade mörkbruna till svarta grenar, avlånga mörkgröna blad med böjda spetsar samt blommor som blommade på stjälkar knappt högre än bladen, från juni till oktober.
Arten utrotades genom habitatförlust: träden höggs ner för timmer och för att göra plats åt betesmarker och plantager. Naturvårdssektionen i Skottland försökte rädda arten genom att plantera frön och odla sticklingar från det sista överlevande exemplaret, men alla försök misslyckades. Det sista levande Sankt Helena-olivträdet dog år 2003.
Dessa exempel visar hur sårbara endemiska växter är. När en art bara finns på ett ställe kan redan begränsat mänskligt ingripande – avverkning, jordbruk eller bebyggelse – radera ut den för alltid. Bevarandet av regnskogarna och deras unika biologiska mångfald är därför avgörande för att förhindra ytterligare utdöenden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online