Vid förpackning och transport av smittförande material tillämpas stränga statliga, federala och internationella regelverk. Det amerikanska transportdepartementet (U.S. Department of Transportation, DOT) är en av de myndigheter som reglerar transporten av smittförande material. DOT definierar smittämnen som material som kan utgöra en oskälig risk för hälsa, säkerhet och egendom när de transporteras i kommersiell trafik. Dessa föreskrifter är nödvändiga för att förebygga olyckor som kan leda till att människor exponeras för smittförande material.
Smittförande ämnen innehåller patogener som orsakar sjukdomar.
DOT:s föreskrifter för farligt gods (Hazardous Materials Regulations, HMR; 49 CFR delarna 171–180) innehåller de regler som gäller för transport av smittförande material, som myndigheten har klassificerat i olika kategorier. Smittämnen är specifikt material som är känt för att innehålla, eller som förväntas innehålla, en patogen som kan orsaka sjukdom hos människor eller djur. Sådana patogener omfattar virus, bakterier, parasiter och svampar.
Smittämnen i kategori A är de ämnen som är så farliga att de kan orsaka permanent funktionsnedsättning eller till och med död hos människor eller djur vid exponering. En sådan exponering kan inträffa när farliga patogener släpps ut utanför sitt skyddande förpackning. Smittämnen i kategori B är de som inte kan orsaka permanent funktionsnedsättning eller död. Övriga smittförande ämnen omfattar patientprover, genetiskt modifierade organismer, biologiska produkter, reglerat medicinskt avfall samt oreglerat biologiskt avfall.
Smittämnen i kategori A måste alltid trippelförpackas.
Alla smittämnen ska tilldelas identifikationsnumren UN 2814, UN 2900 eller UN 3373. UN 2814 gäller smittämnen i kategori A som påverkar människor eller både människor och djur, UN 2900 gäller smittämnen i kategori A som endast påverkar djur, medan UN 3373 gäller smittämnen i kategori B.
Förpackningen för smittförande material i kategori A måste bestå av tre lager: en vattentät primärförpackning, en vattentät sekundärförpackning samt en styv ytterförpackning som är tillräckligt stark för sitt avsedda användningsområde. En fullständig innehållsförteckning ska bifogas mellan sekundär- och ytterförpackningen.
Smittämnen i kategori B ska placeras i tre lager förpackning, och den primära förpackningen ska utformas så att läckage, brott och punkteringar förhindras. Ett stötdämpande material krävs mellan primär- och sekundärförpackningen, så att eventuellt läckage från primärförpackningen inte genomborrar sekundärförpackningen.
Behållare som används för transport av vassa föremål måste vara punkteringsbeständiga.
Storförpackningar, såsom de som används vid transport av medicinskt avfall, biologiskt avfall, patientprover och genetiskt modifierade organismer, måste vara UN-standardiserade förpackningar. Behållare som används för transport av vassa föremål måste vara punkteringsbeständiga för att motstå punktering från vassa medicinska avfall som nålar och blad. Behållare som används för transport av vätskor måste dessutom innehålla tillräckligt med absorberande material för att suga upp hela innehållet i händelse av ett spill.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online