Fullpackade deponier som inte längre kan ta emot avfall stängs ner, men sättningen gör det möjligt för markägarna att återanvända fastigheten för andra ändamål. Ojämn sättning utgör dock ett potentiellt hot när den inte hanteras på rätt sätt.
Sättningsteorin antar att avfallet i en stängd deponi under idealiska förhållanden sjunker jämnt och komprimeras av vikten från avfallet eller massan ovanför. Mjuka partier i en deponi skapar dock ibland luftfickor, och den satta marken förlorar vanligtvis det utrymme som dessa luftfickor upptar. Processen kan pågå i många år efter att deponin stängts, vilket gör det viktigt att förstå dynamiken innan marken tas i bruk igen.
Nedbrytningen av avfall orsakar sättning, men samma nedbrytningsprocess producerar också metangas. Byggare måste därför effektivt ventilera metanet för att göra platsen säker och användbar. Utan korrekt ventilation finns risk för både hälsoproblem och explosionsfarliga gaskoncentrationer.
Ojämn sättning utgör dessutom ett allvarligt hot mot framtida bebyggelse, eftersom grundskador vanligtvis uppstår när marken rör sig ojämnt. Sprickor i väggar, snedställda konstruktioner och skadade ledningar är vanliga konsekvenser av att bygga på mark som inte har stabiliserats helt.
Utomhusattraktioner som byggs över tidigare deponier tar ofta hänsyn till framtida sättning redan i sin design. Golfbanor, parker och idrottsplaner är exempel på ändamål som tål viss markrörelse bättre än fasta byggnader.
Enligt Terry G. Schwartz, chef för intäktsanläggningar vid Arlington Heights Park District, bör markägare vänta upp till 15 år innan de uppför byggnader och fasta konstruktioner på tidigare deponimark. Denna väntetid minskar risken för sättningsproblem och ger avfallet tid att stabiliseras ordentligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online