Rådet "Leaves of three, let it be" – ungefär "tre blad på skaft, låt det stå kvar" – har länge använts som en varning mot att röra vid de giftiga växter som kan få vem som helst att klia som tokigt. Giftig ek (poison oak), giftmurgröna (poison ivy) och sumak är de tre vanligaste boven i dramat när man kommer hem från ett skogsområde med blåsor och sår på armar eller ben.
Giftig ek, murgröna och sumak är bland de största orsakerna till så kallad kontaktdermatit i Nordamerika. Alla tre växterna tillhör samma släkte, Toxicodendron. Den som orsakar allt elände är en olja som kallas urushiol. Urushiol är ett av de allra starkaste sensibiliserande ämnena i växtriket, vilket innebär att kroppens immunförsvar lätt blir överkänsligt mot det. Uppskattningsvis utvecklar upp till 85 procent av alla som kommer i den minsta kontakt med en växt som innehåller urushiol någon form av kontaktdermatit.
Trots varningen om att hålla sig borta från växter med tre blad drabbas många ändå, eftersom de giftiga växterna inte är så lätta att identifiera. De kan växa som buskar eller som långa, vedartade klängväxter. Bladen kan vara glansiga som plastblad eller helt matta. Längden varierar från cirka 2,5 cm till över 12 cm, och kanterna kan vara antingen släta eller tandade. Även om bladen oftast är gröna kan de byta färg till gult eller rosa beroende på årstid och växtens skick.
Det tar normalt mellan 12 och 18 timmar innan reaktionen efter kontakt med giftig ek, murgröna eller sumak visar sig, men det mest synliga tecknet – själva utslaget – kan dröja ytterligare några dagar. Under denna period blir huden röd med små knottror och ibland även blåsor. När utslaget väl bryter ut framträder det ofta i ränder som motsvarar exakt de ställen där huden kom i kontakt med växtens blad.
Utslaget från de här växterna skiljer sig från liknande hudreaktioner framför allt genom den överväldigande klådan. Bläsorna som uppstår tidigt kan börja läcka vätska tills en gulaktig skorpa bildas över dem. Skorpan faller vanligtvis av efterhand, och huden under blir ofta extremt öm. Utslaget från giftmurgröna är dessutom särskilt känsligt för bakteriella infektioner, särskilt om man kliar mycket på området.
Tvättar man den drabbade hudytan inom 15 minuter efter kontakten med vanligt vatten och mild tvål kan man ofta undvika utslaget helt. Finns inget vatten till hands kan sprit desinfektionsmedel ge samma effekt. Saknas även det kan vilken alkoholhaltig dryck som helst fungera som nödutväg. Hydrokortisonkräm kan lindra många av symtomen, men då måste den appliceras tillräckligt snabbt efter exponeringen – helst innan någon svullnad eller blåsbildning hunnit uppstå.
Tills du har fått möjlighet att tvätta huden bör du undvika att röra vid den. Oljorna från de giftiga växterna sitter troligen fortfarande kvar på fingrarna, och rör man med dem vid andra kroppsdelar riskerar man att sprida utslaget. Undvik också antihistaminkrämer och preparat med bensokain, eftersom de kan öka hudens känslighet när den drabbade ytan vidrörs eller kommer i kontakt med föremål.
Den farligaste missuppfattningen kring giftiga växter som ek, murgröna och sumak är att man måste ha någon form av immunitet om man inte reagerar första gången man kommer i kontakt med dem. Även om det är fullt möjligt att hantera växterna två eller tre gånger utan besvär, kan samma person drabbas av kontaktdermatit nästa gång. Känsligheten för urushiol kan alltså utvecklas över tid, vilket gör att ingen bör betrakta sig som permanent immun.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online