En utomhustrapphiss är en anordning som gör det möjligt för personer med nedsatt rörlighet att färdas uppför och nedför trappor utomhus. De används oftast för kortare trappor snarare än längre, eftersom riskerna ökar ju högre hissen färdas. Utomhustrapphissar placeras ofta vid ingången till hemmet för att underlätta in- och utpassage. Till skillnad från inomhusmodeller är de byggda för att tåla väder och vind året runt.
Den första trapphissen konstruerades 1920 av C.C. Crispen från Pennsylvania i USA. Han byggde den för att hjälpa en vän med funktionsnedsättning att förflytta sig mellan våningarna. Under 1920-talet fanns det få hissar i byggnader, och det fanns inga lagkrav på att byggnader skulle vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det gjorde behovet av trapphissar betydligt större än idag. Numera är huvudsyftet att slippa bygga om sitt hem med ramper och annan tillgänglighetsanpassad arkitektur.
Utomhustrapphissar är robusta nog att fungera i alla väderförhållanden. En räls monteras mot trappan, oftast med hjälp av metallfästen. En motoriserad stol fästs på rälsen och rör sig uppåt och nedåt när hissen är igång. När personen nått trappans överkant kan hen kliva av och fortsätta sin dag. Vissa modeller är mer robusta än andra – vissa kräver ett taköverhäng medan andra klarar av hagel och snö utan problem.
Trapphissar är en uppfinning som gör stor skillnad i vardagen, men de kan vara ganska kostsamma. Det är därför viktigt att jämföra priset på en trapphiss med kostnaden för att bygga en ramp. I vissa fall är en ramp det bättre alternativet, men i andra situationer – till exempel när det finns lite plats eller när personen inte använder rullstol – är en trapphiss det smartare valet. Det är också viktigt att överväga om användaren behöver hjälp med att ta sig in och ur stolen. En person i rullstol bör helst välja en ramp om hen inte har någon anhörig eller assistent som kan hjälpa hen över till hissen.
Storleken på trapphissar varierar kraftigt. De kan ha nästan vilken längd som helst och kan även svänga runt hörn vid behov. En vanlig utomhustrapphiss täcker dock ofta tre till fyra trappsteg. Motorn och stolen på rälsen har ungefär samma storlek som en vanlig stol. Sittplatserna har vanligtvis armstöd för maximalt stöd och är ibland även utrustade med säkerhetsbälten.
Utomhustrapphissar ger sina ägare betydligt större rörlighet och säkerhet än de annars skulle ha. De ger också anhöriga trygghet i vetskapen om att deras nära och kära inte riskerar att falla när de rör sig uppför och nedför trappor. Eftersom hissen är vädertålig kan den stå utomhus hur länge som helst utan att skadas.
För att utomhustrapphissen ska fungera optimalt över tid rekommenderas regelbundet underhåll, exempelvis kontroll av batterier, smörjning av rälsen samt rengöring från löv, snö och is. Många tillverkare erbjuder serviceavtal som säkerställer att hissen alltid är i gott skick och redo att användas – oavsett årstid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online