Bipolär sjukdom: Fakta och siffror

Bipolär sjukdom omfattar flera olika typer. Här går vi igenom vanliga symtom, riskfaktorer och behandlingsstrategier.

Vad är bipolär sjukdom?

Bipolär sjukdom, tidigare kallad manisk-depressiv sjukdom, är en sinnesstörning som kännetecknas av återkommande episoder av depression och mani i varierande grad. Sjukdomen kan vara förödande för en persons vardag och tenderar att förvärras över tiden om den inte behandlas.

Olika typer

Det finns fyra grundtyper: bipolär sjukdom typ I, typ II, bipolär sjukdom utan annan specificering samt cyklotymi. Skillnaden mellan typerna baseras på svårighetsgraden av symtomen. En person med bipolär sjukdom typ I upplever ofta fullt utvecklad mani. Cyklotymi är däremot en lindrigare form där symtomen inte når samma svårighetsgrad som vid de andra typerna.

Symtom på mani

Personer som upplever mani kan känna sig "höga" på livet, som om de klarar av vad som helst. De kan vara överdrivet glada eller mycket irriterade och blir dessutom ofta lättdistraherade. Tankarna rusar, vilket gör att de talar snabbt, hoppar mellan olika idéer och ofta agerar impulsivt. Behovet av sömn kan minska eller till och med försvinna helt.

Symtom på depression

Depression är motsatsen till mani. Personen känner sig tom och har svårt att koncentrera sig. Hen kan vara rastlös, men också sova onormalt mycket. Förändrade vanor och förlust av intresse för aktiviteter som tidigare uppskattats är vanligt. Suicidrisken är hög, särskilt för personer med typ I.

Statistik och riskfaktorer

Cirka 2,3 miljoner vuxna amerikaner har fått diagnosen bipolär sjukdom. Nittio procent av dem anger att sjukdomen påverkar deras förmåga att klara dagliga sysslor. Eftersom diagnoskriterierna är utformade för vuxna får många barn med sjukdomen initialt diagnosen ADHD eller depression. Om en förälder har bipolär sjukdom är risken att barnet utvecklar den 15–30 procent. Har båda föräldrarna sjukdomen ökar risken till 50–75 procent.

Behandling

Bipolär sjukdom är en hjärnsjukdom som påverkar både humör och beteende. Stämningsstabiliserande läkemedel, exempelvis litium eller Depakote, förskrivs ofta i kombination med psykoterapi för att hjälpa patienten att hantera sitt beteende.