Bipolär sjukdom drabbar uppskattningsvis två miljoner amerikaner, och enligt en artikel i New York Times om bipolära riskfaktorer misstänks den livstidsprevalensen vara minst fyra procent. Utöver de välkända stämningssvängningarna kan personer med bipolaritet också drabbas av medicinska och neurologiska besvär som försvårar både diagnos och behandlingsprocess. Här går vi igenom de vanligaste neurologiska problemen samt hur de kan upptäckas och behandlas.
De cirkadiska rytmerna styr kroppens vakna- och sömnmönster under dygnet. Hos patienter med bipolär sjukdom kan dessa mönster störas till följd av avvikelser i produktionen av melatonin, det hormon som reglerar sömnen. När den naturliga dygnsrytmen hamnar i obalans uppstår ofta svåra stämningssvängningar och depressiva perioder. Detta förklarar också varför sömnstörningar ofta är ett tidigt varningstecken vid bipolär sjukdom.
Amygdala är mandelformade strukturer djupt inne i hjärnan som bland annat reglerar automatiska beteenden, känslor och rörelser. Studier visar att dessa strukturer ser annorlunda ut hos patienter med bipolär sjukdom. Fungerar de inte som de ska kan de bidra till tvångsmässiga beteenden. Detta fenomen anses vara en del av förklaringen till att personer med bipolär sjukdom diagnostiseras med Tourettes syndrom i högre grad än befolkningen i övrigt.
Patienter med bipolär sjukdom löper även ökad risk att drabbas av anfallssjukdomar på grund av neurologisk obalans i hjärnan. Epilepsi är därför en relativt vanlig samtidig diagnos hos denna patientgrupp, vilket gör att läkare ofta bör vara uppmärksamma på tecken på anfall vid utredning av bipolär sjukdom.
En neurolog kan upptäcka neurologiska obalanser hos bipolära patienter med hjälp av magnetresonanstomografi (MRI) eller elektroencefalografi (EEG), som mäter hjärnans elektriska aktivitet. Antiepileptiska läkemedel, så kallade antikonvulsiva, exempelvis valproat (Depakote), har visat sig effektiva vid behandling av neurologiska tillstånd som anfallssjukdomar hos patienter med bipolär sjukdom.
Det är avgörande att bipolära patienter regelbundet låter sin behandlande psykiater kontrollera sina läkemedelsnivåer. Felaktiga halter eller doser av ett stämningsstabiliserande läkemedel, till exempel litiumkarbonat, kan orsaka oönskade biverkningar som toxicitet eller hypothyreos, det vill säga en underaktiv sköldkörtel. Regelbunden uppföljning minskar risken för komplikationer och bidrar till en tryggare och mer effektiv behandling över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online