Bipolär sjukdom är en psykisk ohälsa som tros bero på hjärnans kemi. Den bipolära hjärnan fungerar annorlunda än en icke-bipolär hjärna på grund av vissa kemiska ämnen som kallas neurotransmittorer – signalsubstanser som spelar en avgörande roll för hur vi tänker, känner och agerar.
Neurotransmittorer är de kemiska ämnen som överför signaler mellan nervcellerna i hjärnan. De delas in i två kategorier: hämmande (inhibitoriska) och stimulerande (exciterande) neurotransmittorer. De stimulerande ökar aktiviteten i hjärnan, medan de hämmande lugnar den och bidrar till att skapa balans.
Det finns fem viktiga neurotransmittorer. De hämmande är serotonin och gammaaminosmörsyra (GABA). De stimulerande är adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin). Dopamin har både stimulerande och hämmande egenskaper.
I en frisk hjärna balanserar neurotransmittorerna varandra. Om en kemisk substans finns i överskott aktiveras ett motverkande ämne tills nivåerna återgår till det normala. Vid bipolär sjukdom kan produktionen av vissa neurotransmittorer vara antingen för hög eller för låg, vilket stör denna känsliga balans.
Mani är en av polerna vid bipolär sjukdom och kännetecknas av perioder med hög energi, ovanliga tankebanor och ibland även psykos. Forskning pekar på att GABA och noradrenalin är kopplade till detta tillstånd. Under ett maniskt episod kan en person med bipolär sjukdom ha för mycket eller för lite av dessa ämnen i hjärnan.
Depression utgör den andra polen av sjukdomen och präglas av brist på energi och motivation. Dopamin reglerar detta område; för låga nivåer av dopamin kan leda till nedstämdhet. Dopamin tros också spela en roll för de snabba humörsvängningar som ofta kännetecknar bipolär sjukdom.
Att förstå samspelet mellan dessa signalsubstanser ger värdefull insikt i varför bipolär sjukdom uppstår och varför mediciner som påverkar neurotransmittorernivåerna ofta används som en del av behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online