En person med schizofreni kan upplevas oförutsägbar och svår att lita på. De flesta som lever med schizofreni slutar ta sina läkemedel åtminstone en gång under en "bra" period, vilket oundvikligen leder till försämring och symtom som blir allt svårare att kontrollera. Konsekvenserna drabbar inte bara patienten själv utan även familj, vänner och kollegor. En genomtänkt och aktivt använd vårdplan kan hjälpa patienten att behålla ordning och reda, ta ansvar för sin behandling och stanna kvar på rätt spår.
Schizofreni är en psykiatrisk sjukdom som vanligtvis debuterar i slutet av tonåren eller under 20-årsåldern, och den drabbar fler män än kvinnor. Sjukdomen betraktas som livslång – målet för psykiatrin är därför att behandla och lindra symtomen snarare än att bota den. Med rätt kombination av läkemedel, stöd och uppföljning kan dock många leva ett stabilt och meningsfullt liv.
Schizofreni kännetecknas av starka vanföreställningar, ibland av paranoid karaktär. Patienten kan ha storhetsidéer eller tro att hen är något hen inte är, till exempel en superhjälte eller läkare. Utpräglade hallucinationer kan förekomma – visuella, hörselrelaterade, taktila samt lukt- och smakhallucinationer. Talet kan vara desorganiserat eller osammanhängande. Ibland blir en person med schizofreni katatonisk, vilket innebär att lemmarna kan bli stela, att hen verkar befinna sig i ett stupör, att all aktivitet helt upphör och att patienten kan framstå som "frånvarande".
Vårdplaner tas normalt fram av psykiatriker eller psykiatriska sjuksköterskor. Innan planen läggs upp måste de först bedöma om patienten kan delta aktivt i vården eller om hen behöver fullständigt stöd. Det beror på hur allvarlig schizofrenin är. Dr. Ken Duckworth, medicinsk chef för National Alliance on Mental Illness (NAMI) och professor vid Harvard University, uppskattar att cirka 50 procent av patienterna inte förmår förstå att de ens har en sjukdom – ett tillstånd som kallas bristande sjukdomsinsikt. Detta gör det extra viktigt att anhöriga och vårdpersonal samverkar kring behandlingen.
En vårdplan innefattar bland annat att säkerställa att patienten tar sina läkemedel och gör det på rätt sätt, samt att regelbundet kontrollera blodprover för att säkerställa att läkemedelsnivåerna i kroppen varken är för höga eller för låga. Eftersom schizofreni är en så pass livspåverkande sjukdom kan psykoterapi bedömas som nödvändig för att hjälpa individen att hantera sin diagnos – och för att hjälpa människorna i hens närhet att förstå och lära sig mer om schizofreni. Utbildning och stöd till anhöriga, så kallad psykoedukation, är en viktig del av detta arbete.
Psykotiska episoder är en obehaglig men verklig del av schizofreni. Därför måste vårdplanen även innehålla en krisplan. Den viktigaste delen av krisplanen är att avgöra om personen utgör fara för sig själv eller andra, och hur man ska kunna ingripa om skada redan har börjat uppstå. Patienten involveras i så hög grad som möjligt, och planen dokumenteras och delas med både patienten och hens stödnätverk. En person i individens närhet utses som särskild kontaktperson vid kris. En lista över patientens läkemedel upprättas, liksom en förteckning över vårdinrättningar som personen tidigare varit i kontakt med, samt namnen på andra personer som visat stöd tidigare. Målet är tvåfaldigt: att om möjligt förebygga en kris innan den uppstår, och att på ett säkert sätt avsluta en kris som redan har börjat.
En välfungerande vårdplan bygger på samverkan mellan patient, anhöriga och vårdpersonal. Genom tydliga rutiner för medicinering, regelbundna kontroller, psykologiskt stöd och en förberedd krisplan minskar risken för återfall markant – och vardagen blir tryggare för alla inblandade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online