Schizofreni är en allvarligt funktionsnedsättande psykisk sjukdom som tvingar patienten att hantera en mängd symtom som kan hindra hen från att nå framgång både yrkesmässigt och privat. Sjukdomens symtom delas in i två kategorier: positiva och negativa. Även om betydande framsteg har gjorts i behandlingen av de positiva symtomen, finns det tyvärr betydligt färre resurser för de negativa symtomen – trots att dessa är minst lika funktionsnedsättande.
Kognitiva problem i samband med schizofreni omfattar brister i normala hjärnfunktioner som koncentrationsförmåga och tankeklarhet. Eftersom det handlar om funktioner som saknas eller är nedsatta, klassificeras dessa symtom som "negativa". De brukar ofta vara de första tecknen som märks hos patienten redan innan diagnos ställs, men samtidigt är de de svåraste att bedöma och behandla.
De positiva symtomen – som hallucinationer och vanföreställningar, där patienten ser, hör, luktar eller smakar saker som inte finns – är betydligt lättare att identifiera, eftersom de är mer frekventa och uppenbara. Det är enkelt att se att en patient som skriker mot väggen är sjuk, men svårare att uppfatta att en patient som är förvirrad eller har svårt att fokusera behöver vård.
Vissa patienter med schizofreni drabbas aldrig av nedsatt koncentration eller andra negativa symtom, vilket fått forskare att anta att sjukdomen i sig kanske inte är den främsta orsaken till dessa besvär. Trots att många studier har genomförts – bland annat Modafinil-studien från 2007, publicerad i Journal of Clinical Psychiatry – har man ännu inte funnit någon medicinering som ger tillfredsställande resultat mot de negativa symtomen.
Den antipsykotiska medicinen klozapin används ofta vid schizofrenibehandling och är effektiv för att lindra de positiva symtomen. När det gäller de negativa symtomen, som nedsatt koncentration, är den dock betydligt mindre verksam. Ännu värre är att klozapin i vissa fall faktiskt kan förvärra de negativa symtomen och göra patienten mer förvirrad och sämre på att fokusera.
För att hjälpa patienter som plågas av koncentrationssvårigheter rekommenderar läkare ofta alternativa läkemedel. Nyare preparat som risperidon och olanzapin har visserligen något lägre effekt mot de positiva symtomen, men är mindre benägna att förvärra koncentrationsproblemen. Därför försöker läkare ofta behandla de negativa symtomen genom att byta läkemedel eller justera doseringen.
Läkemedel är dock inte den enda vägen framåt. Att uppmuntra patienter att fortsätta delta i sociala aktiviteter hjälper också till att dämpa de negativa symtomen. En patient som exempelvis drabbats av social tillbakadragenhet har ofta stor nytta av att gradvis engagera sig i sociala situationer. Med rätt vägledning från en klinisk psykolog kan patienten arbeta aktivt med att förbättra sitt beteende.
På samma sätt kan koncentrationssvårigheter lindras genom målmedveten träning. Övningar i fokus och läsförståelse, samt minnes- och terapispel som aktiverar koncentrationsförmågan, kan hjälpa till att bevara och stärka dessa viktiga kognitiva funktioner över tid.
En kombinerad strategi – där medicinering anpassas individuellt och kompletteras med kognitiv träning och socialt stöd – ger oftast bäst förutsättningar för att patienten ska återfå kontrollen över sin vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online