En schizofren person är någon som lider av schizofreni – en komplex psykisk sjukdom som påverkar tänkande, känslor och verklighetsuppfattning. Symtomen varierar från vanföreställningar och hallucinationer till katatoniskt beteende samt desorganiserat tal och tankegångar. Dessa besvär kan störa personens vardagsliv avsevärt. Det finns inget specifikt kön, ålder eller etnicitet som kan förutsäga vem som drabbas, men vissa mönster är vanligare bland personer med sjukdomen. Med rätt behandling kan många leva ett fungerande och meningsfullt liv.
Schizofrenins symtom delas ofta in i positiva och negativa kategorier. Positiva symtom innebär en överdrift av normala funktioner, exempelvis vanföreställningar, hallucinationer, katatoni samt desorganiserat tal, tänkande och beteende. Negativa symtom innebär däremot en förlust av normala funktioner, som brist på målinriktat beteende, svag känslomässig expression och nedsatt förmåga till effektivt tänkande och tal.
Symtomen blir ofta tydliga genom personens beteende och reaktioner. Vid vanföreställningar kan personen vara övertygad om att hen följs eller förföljs, och tolka sångtexter eller tillfälliga gester som riktade just till hen. Hallucinationer kan beröra alla fem sinnen – exempelvis kan personen reagera på röster som inte finns i verkligheten.
Vissa personer med schizofreni drabbas av katatoni, vilket kan visa sig som en mycket stel kroppshållning och motstånd mot att bli flyttad. Brist på känslouttryck, även kallat platt affekt, är ett annat vanligt tecken – ansiktet kan framstå helt uttryckslöst. Forskning, bland annat en studie publicerad i tidskriften Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology år 1998, har visat att risken för aggressivitet kan vara något förhöjd hos vissa patienter, särskilt i kombination med missbruk. De flesta med schizofreni är dock inte våldsamma.
Schizofreni debuterar typiskt mellan sent i tonåren och mitten av 30-årsåldern. Sjukdomen yttrar sig olika hos män och kvinnor: kvinnor har oftare vanföreställningar och hallucinationer, medan män ofta uppvisar plattare affekt och mer social tillbakadragenhet. Den som har nära släktingar med schizofreni löper ungefär tio gånger högre risk att insjukna än resten av befolkningen. Enligt DSM-IV, den amerikanska psykiatriföreningens diagnostiska manual, finns det dessutom belägg för att läkare ibland överdiagnostiserar schizofreni hos afroamerikanska och asiatiska patienter på grund av kulturella skillnader.
Det finns flera läkemedel mot schizofreni, framför allt så kallade antipsykotika. Ett av de mer kända är Haldol (haloperidol), som är godkänt för behandling av schizofreni och särskilt effektivt mot vanföreställningar och hallucinationer.
Psykoterapi är också en viktig del av vården, där både individen och familjen involveras. Personen lär sig hantera sjukdomen genom beteendeterapi, medan familjen får utbildning i hur de kan bygga ett stabilt stödnätverk. Både patienten och anhöriga får kunskap om sjukdomen och dess hantering.
Elektrokonvulsiv terapi (ECT) är en annan behandlingsform där kontrollerade elektriska impulser ges till hjärnan under narkos, vilket kan utlösa kortvariga krampanliknande reaktioner. Behandlingen ges vanligen två till tre gånger per vecka under två till fyra veckors tid. I svåra fall kan slutenvård behövas, där personen får dygnetruntomsorg av legitimerad vårdpersonal. Behandlingsformerna kan användas var för sig eller i kombination med varandra.
En person med schizofreni är mycket mer än sin diagnos och ska bemötas med värdighet och omsorg. Kom ihåg att personen lider och önskar sig ett normalt och lugnt liv. Om din närstående tar mediciner, håll koll på biverkningar och hur olika preparat påverkar varandra. Upprätthåll nära kontakt med läkare och vårdpersonal och rapportera förändringar i beteende. Misstänker du att en vän eller släkting har schizofreni, se till att hen får en korrekt diagnos av en kvalificerad läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online