Skrattanfall är oftast harmlösa utbrott av skratt och är vanligare hos barn än hos vuxna. Men ibland kan skrattandet bli överväldigande, socialt obekvämt och svårt att kontrollera. Sådana episoder kan vara obekväma, pinsamma och tyda på andra underliggande problem, exempelvis ångest. Det första steget för att hantera återkommande skrattanfall är därför att kontakta din läkare – hen kan hjälpa dig att identifiera orsaken.
Den första och mest uppenbara orsaken till ett skrattanfall är naturligtvis humor. Någon gör eller säger något roligt, och den mänskliga reaktionen blir att skratta. Skrattanfall uppstår dessutom oftare i sällskap med andra än när man är ensam, eftersom skratt smittar i sociala sammanhang.
Kroniska ångestsyndrom kan också ligga bakom skrattanfall. Dessa skiljer sig från anfall som utlöses av något roligt – de är ett omedvetet försök från personen att finna lindring från förlägenhet eller oro. Eftersom skratt är ett tillstånd som minskar inre spänningar, kan hjärnan överkompensera för ett ångestfyllt tillstånd genom att utlösa överdrivet skrattande.
Neurologiska tillstånd, som Tourettes syndrom, kan även de orsaka skrattanfall. Tourettes orsakar i synnerhet nervösa vanor eller tics som framträder i stunder av stress och ångest. För att utesluta en neurologisk orsak kan en datortomografi behövas. Behandling av Tourettes kan omfatta olika typer av läkemedel samt kognitiv beteendeterapi.
Skrattanfall kan vara ett sätt att vinna social acceptans, särskilt om alla andra i rummet redan skrattar. Ibland används skrattandet för att dämpa en motparts ilska, eller hos någon som personen känner sig hotad av. Detta kan bero på en missuppfattning om att skrattande människor uppfattas som vänligare och mindre hotfulla än de som höjer rösten eller talar med sträng ton.
Skrattanfall kan också vara ett sätt att söka uppmärksamhet – ofta hos barn, men ibland även hos vuxna som känner sig emotionellt försummade. Ofta börjar anfallet med något som personen verkligen tyckte var roligt, men fortsätter mycket längre än vad vanligt skratt brukar kräva. Upprepade försök att få personen att sluta skratta möts då av envist motstånd – eller ännu mer skratt.
Om en läkare inte kan hitta någon medicinsk förklaring till ett barns eller vuxens skrattanfall kan psykologisk utredning vara nödvändig. I fall där ångest ligger bakom kan det hjälpa att prata igenom sina problem, eftersom den inre spänningen då lindras genom att känslor uttrycks verbalt – istället för genom okontrollerat skrattande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online