Urinbaserade drogtester har traditionellt använts för att övervaka avhållsamhet från alkohol hos personer som deltar i ett behandlingsprogram för missbruk. Användningen av detta test och dess noggrannhet har ifrågasatts av myndigheter, trots att talrika studier stödjer vetenskapen bakom själva testmetoden.
När alkohol konsumeras och tas upp i blodet bildas ämnesomsättningsprodukter, så kallade metaboliter, som kan påvisas i urinen under flera dagar – faktiskt upp till 80 timmar, vilket är fyra gånger längre än alkoholen själv kan detekteras i kroppen.
Tidiga studier och urinbaserade alkoholtester byggde enbart på identifiering av EtG, etylglukuronid.
Senare forskning identifierade en andra markör: EtS, etylsulfat.
Användning av båda dessa biomarkörer vid urinanalys har visat sig vara betydligt mer tillförlitlig än tester som endast mäter EtG.
Som nämnts ovan är EtG en metabolit som finns kvar i urinen även efter att etanolen inte längre går att påvisa i blodet. Tyvärr är socialt konsumerad alkohol inte den enda substans som omsätts till EtG i kroppen. Andra hushållsprodukter, exempelvis handsprit med alkoholhalt, munskölj och vissa skönhetsprodukter, innehåller också alkohol som kan tas upp genom huden och därmed påvisas i urinen som EtG.
En studie med titeln "The Effect of the Use of Mouthwash on Ethylglucuronide Concentrations in Urine", publicerad i november/december-numret 2006 av Journal of Toxicology, visade att vanlig munskölj faktiskt kan påvisas i urinen efter normal användning.
På grund av problemen med falskt positiva resultat vid tester som enbart använde EtG som indikator fortsatte forskningen i syfte att förbättra urinanalyserna.
EtS, etylsulfat, är en andra biomarkör som identifierats i urinen efter alkoholkonsumtion. Till skillnad från sin motsvarighet har EtS visat sig vara mer tillförlitlig och träffsäker.
En studie som rapporterades i Journal of Toxicology 1992 gällande ett nytt test – Emit ETS plus – visade att detta test var mer exakt och tillförlitligt samt fritt från störningar av småmolekylära alkoholer, aldehyder, ketoner och glykoler – ämnen som kunde ge falskt positiva utslag med andra testmetoder.
Även om urinbaserade drogtester är träffsäkra när det gäller att påvisa alkoholintag är det viktigt att komma ihåg att testet endast kan visa att alkohol i någon form konsumerats. Det kan inte ange personens aktuella tillstånd. Med andra ord: testet kan inte avgöra om en individ är berusad just nu, bara att hen druckit någon form av alkoholhaltig dryck någon gång under de senaste 80 timmarna.
Dessa tester bedöms vara tillförlitliga för program vars syfte är att kontrollera total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker. För arbetsplatsers drog- och alkoholprogram kan de dock vara olämpliga, eftersom de inte ger den nödvändiga informationen om en persons aktuella blodalkoholhalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online