Inom medicinen är patientpositionering en grundläggande färdighet. Alla medicinska specialiteter använder positionstermer för att beskriva patientens tillstånd och symtom. Medicinsk terminologi utgår från kroppsställningen och byggs vidare från denna punkt. Radiologin använder inte bara positionsterminologi – läkarna måste dessutom fysiskt placera patienten på rätt sätt för att kunna genomföra den undersökning som behövs. Redan den minsta felplacering kan i värsta fall leda till en felaktig diagnos.
Röntgenstrålar består av kortvågig energi som kan tränga igenom fasta föremål. Genom att rikta strålen mot en fotografisk platta kan läkaren studera patientens inre anatomi. Patientpositioneringen, det vill säga riktningen från vilken bilden tas, är den allra viktigaste faktorn vid en röntgenundersökning.
Posteroanterior betyder bokstavligen "från baksidan till framsidan". Patientens framside är vänd bort från röntgenröret och ligger an mot filmplattan. Detta är den vanligaste projektionen vid röntgenundersökningar. Den ger läkaren en tydlig bild av den inre anatomien utan störande överlappning av andra strukturer. PA-bilder beställs oftast tillsammans med laterala bilder, det vill säga bilder tagna från sidan, för jämförelse.
Vid anteroposterior-projektionen passerar strålarna från framsidan till baksidan av kroppen. AP-bilder tas ofta med mobila röntgenapparater, vid undersökning av leder eller när läkaren av någon särskild anledning önskar just den vyn. På grund av överlappande anatomi ger AP-vyn inte samma tydliga och skarpa bild som PA-vyn. När en AP-bild av patientens bål beställs beror det vanligtvis på att läkaren letar efter något specifikt.
Termerna "AP", "PA", "lateral", "höger lateral", "vänster lateral", "oblik", "ryggläge" (supin) och "bukläge" (pron) används inte bara för att beskriva kroppsställningen – de anger också de olika vyer som krävs för att få fram den bild läkaren behöver se.
Kroppsställningen och tolkningen av densamma baseras på den så kallade "anatomiska människan". Denna fiktiva gestalt är cirka 170 cm lång, väger omkring 68 kg, står upprätt, ser rakt framåt, har fötterna lätt isär och handflatorna vända framåt. Läkaren betraktar denna gestalt på samma sätt som patienten – ansikte mot ansikte. Röntgenbilden granskas också utifrån detta perspektiv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online