Skillnaden mellan IFE- och SPE-analys av proteiner

Serumproteinelektrofores (SPE) och immunfixationselektrofores (IFE) är två laboratoriemetoder som används för att påvisa proteiner som kallas immunglobuliner hos patienter med multipelt myelom – en blodcancersjukdom som drabbar plasmacellerna i benmärgen. Båda metoderna används för att identifiera globulinproteiner i blodet i syfte att diagnostisera sjukdomen. Även om båda processerna kan separera proteinmolekyler är IFE-metoden cirka tio gånger känsligare än SPE.

Elektrofores – grunden för båda metoderna

Elektrofores är en teknik för att separera molekyler utifrån deras relativa storlek och laddning. Prover placeras i en gel bestående av agaros, varefter en elektrisk spänning appliceras medan gelen befinner sig i en buffertlösning. Proteinmolekyler är negativt laddade och vandrar därför mot den positiva elektroden i apparaturen. Proteiner separerar dessutom beroende på storlek: mindre molekyler rör sig snabbare genom gelen än större.

Serumproteinelektrofores (SPE)

För både SPE- och IFE-metoden måste blod först tas från patienten, varefter immunglobulinerna separeras med elektrofores. Proteinerna delas upp i fem distinkta fraktioner: serumalbumin, alfa-1- och alfa-2-globuliner, beta-globuliner samt gamma-globuliner.

SPE är en relativt enkel och väl etablerad procedur som möjliggör kvantitativ analys, det vill säga att mängden protein kan mätas. Nackdelarna med metoden är lägre känslighet för immunglobuliner vid låga koncentrationer samt att tolkningen av resultaten till viss del är subjektiv.

Immunfixationselektrofores (IFE)

Även IFE-metoden är väl etablerad och kan användas för att påvisa immunglobuliner i såväl blod- som urinprov. Metoden är känslig för proteiner i koncentrationer ner till 150 milligram per liter. Denna höga känslighet är dock inte alltid användbar för bedömning av normala nivåer av vissa proteiner. Dessutom kräver processen användning av antisera, vilket är kostsamt att framställa.

Vad bör man tänka på vid val av metod?

Vid valet mellan de två metoderna finns flera faktorer att ta hänsyn till, bland annat känslighet, hastighet, kostnad och hur data ska tolkas. Framför allt kan känsligheten för det aktuella proteinet av intresse variera mellan metoderna. Som Jankowski och kollegor redovisar i "Clinical Vaccination and Immunology" visade blodprov "med ett begränsat band av proteinvandring vid SPE onormala IFE-mönster som tydde på multipelt myelom".

Sammanfattande jämförelse

• SPE: Snabb, enkel och kostnadseffektiv metod som passar bra som screening och ger kvantitativa värden, men med lägre känslighet vid låga proteinkoncentrationer.
• IFE: Väsentligt känsligare och mer specifik, idealisk för att bekräfta och karakterisera monoklonala proteiner, men dyrare och beroende av antisera.

I klinisk praktik kompletterar därför de två metoderna ofta varandra: SPE används vanligen som första steg i utredningen, medan IFE används för att bekräfta och precisera eventuella avvikande fynd.