Vanliga cellinjer i biologisk forskning

Cellinjer räknas som ett av forskningsvärldens största framsteg. En cellinje definieras som en homogen population av celler som teoretiskt har en obegränsad förmåga att dela sig. Dessa celler stabiliseras efter mitosen och härrör vanligtvis från cancerceller som tagits från ett försökssubjekt. Cellinjerna muteras och bearbetas med hjälp av en artificiell onkogen. De används dagligen på biologiska laboratorier världen över och härstammar från olika arter.

Mänskliga cellinjer

Hos människan finns sex välkända cellinjer som används flitigt inom forskningen.

• HeLa – en av de mest använda cellinjerna genom tiderna, som ursprungligen togs från livmoderhalscancerceller.
• Caco-2 – härstammar från tjocktarmscancer och utvecklades vid Sloan-Kettering-institutet för cancerforskning.
• MCF-7 – den mest populära av tre cellinjer som kommer från mänsklig bröstcancer; de övriga två är MDA-MB-231 och T-47D.
• Jurkat – härstammar från lymfom i T-lymfocyter.

Cellinjer från apor

På 1960-talet etablerade Chiba-universitetet i Japan en epitelial njurcellslinje från den gröna markattan (African green monkey). Linjen, som även kallas Vero-linjen, används idag för vaccinproduktion, transfektioner och detektering av verotoxiner.

Trots att Vero-linjen är resistent mot en rad olika virus har den visat sig vara känslig för ännu fler virusarter. Några exempel på virus som denna epiteliala cellinje är mottaglig för är poliovirus, mässlingsvirus (rubeola) och röda hund-virus (rubellavirus).

Mus- och råttcellinjer

Fem vanliga cellinjer kommer från gnagare – tre från musen och två från råttan.

• 3T3 – en muscellinje som utvecklades vid New York University School of Medicine 1962 och som utgör standarden för fibroblastcellinjer.
• NIH/3T3 – tillhör likaså gruppen fibroblastlinjer och härstammar från mus.
• AtT20 – härrör från en hypofystumör hos mus.
• GH3 – kommer från en hypofystumör av somatotroptyp hos råtta.
• PC12 – en råttcellinje som utvecklades ur ett feokromocytom.