Att mäta proteinuttryck kan ge värdefulla ledtrådar om genernas aktivitet i kroppen, eftersom proteiner fungerar som den slutliga katalysatorn för cellernas aktiviteter. Enligt en artikel i marsnumret 2010 av tidskriften LabMedicine har patologer och biologer dock ännu inte enats om huruvida ljusmikroskopi eller fluorescensmikroskopi är den mest lämpade metoden för att mäta proteinuttryck. Hela glasmätets digitala avskanning med ljusmikroskopi (whole-slide imaging) är inte bara enkel att använda och ger stabil kromogenfärgning – metoden bevarar dessutom glasobjekten under längre tid.
Metoden som beskrivs nedan bygger på immunohistokemi, där antikroppar används för att markera specifika proteiner i vävnadsprovet innan resultatet analyseras digitalt.
Lägg cellvävnaden på ett objektglas och tillsätt en biotinmarkerad sekundärantikropp, följt av streptavidin-pepparrotsperoxidas. Låt verka i två minuter.
Häll fyra droppar 3,3′-diaminobenzidin på provet och vänta två minuter tills den bruna färgningen har spridits helt över preparatet. Observera att DAB är ett farligt ämne och bör hanteras med skyddshandskar och lämplig skyddsutrustning.
Placera ett histologiskt snitt av det färgade preparatet på en motoriserad plattform i ett väl upplyst rum. Justera den linjeskannande färgkameran försiktigt till 20X eller 40X förstoring och skanna preparatet. Rikta in bildens ränder korrekt och komprimera den digitala bilden till en hanterbar filstorlek.
Skriv ut den digitala bilden för manuell analys, eller mata in den i ett datorprogram för teknikstödd analys. Studera färgningsmönstret som visas i bilden och analysera proteinuttrycket noggrant utifrån de mönster som syns på preparatet.
Utvärdera proteinuttrycket i både cancerceller och stroma genom att granska koncentrationen av protein som uttrycks i cellvävnaden. Detta gör det möjligt att skilja mellan tumörcellernas egen produktion och omgivande vävnads reaktion.
Använd färgmönstren för att kvantifiera proteinuttrycket på en skala från 0 till 3+, där högre värden motsvarar en starkare intensitet och större andel färgade celler. Använd sedan poängen för att beräkna ett HER-poängvärde eller ett Allred-poängvärde, vilka ofta används inom klinisk patologi för att bedöma exempelvis hormonreceptorstatus vid bröstcancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online