Health Insurance Portability and Accountability Act (HIPAA) infördes av den amerikanska kongressen 1996 som ett sätt att skydda patienters privata sjukvårdsinformation. Täckta enheter, såsom läkare och sjukförsäkringar, omfattas av HIPAA:s standarder. Federala kallelser (subpoenas) har dock vissa undantag från dessa sekretessregler. Här förklarar vi hur det fungerar i praktiken.
Enligt HIPAA:s sekretessregel (Privacy Rule) måste täckta enheter inhämta skriftligt samtycke från patienten innan dennes sjukvårdsinformation får lämnas ut för andra ändamål än vård och behandling. Om information lämnas ut utan patientens tillstånd utgör detta ett brott mot HIPAA, vilket klassas som ett federalt lagbrott med allvarliga påföljder.
Om patientens sjukvårdsinformation har begärts genom en federal kallelse utfärdad av en federal domstol, domare eller annan behörig tjänsteman behöver den täckta enheten inte inhämta skriftligt samtycke från patienten innan informationen överlämnas. Federala kallelser har därmed företräde framför HIPAA:s utlämningspolicy, eftersom rättsväsendets behov av information väger tyngre i dessa situationer.
Att informationen får lämnas ut betyder dock inte att skyddet upphör. Federala myndigheter och rättsliga instanser måste fortsätta att skydda sjukvårdsinformationen när den väl finns i deras ägo. Det innebär att de är skyldiga att hålla informationen säker och skyddad, så att obehöriga inte kan få tillgång till den. Dessutom gäller sekretessen även i det personliga umgänget: att diskutera patientinformation med andra utanför juridiska ändamål – till exempel att prata om patienten med en vän eller make/maka – utgör likaså ett brott mot HIPAA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online